Att kryssa genom havsisen mellan isberg, sälar och pingviner är inget annat är hänförande. Nu är vi tillbaka vid avlastningsplatsen. Vi tycker vädret ser fint ut för imorgon, så hopp finns för både flygning till Troll för upphämtning av bagage, vetenskaplig flygrekognosering och lossning av vår utrustning.
Nu är vi officiellt försenade och röran med missade anslutningsflyg har inletts. Ett tag såg det ut som om vi skulle kunna flyga ut igår, men det beskedet återkallades.
Efter en säsong med strålande väder, får vi vår del nu. Gårdagens väderprognoser tyder på att helgen är vår bästa chans att flyga från Wasa.
Nu är planen att vi ska bli upphämtade på torsdag kl. 12:15 men väderprognosen ser inte bra ut. Just nu blåser det 43,2 knop och sikten är mindre än 1000 meter. Men stämningen är bra, vi är varma och vi har mat.
Vi pratade om det vid middagsbordet igår, vilka tekniska landvinningar är det som gör det möjligt för oss att fara kors och tvärs på jordens mest ogästvänliga och isolerade kontinent? Visst, det har gjorts polarexpeditioner i över hundra år men man behöver inte bläddra långt bakåt i litteraturen för att ana att det gjordes under helt andra risker och uppoffringar än idag. Någonstans där bilderna övergår från färg till svartvitt så ser tillvaron ut att bli rätt sträv och nog måste mannarna ha känt både oro, rädsla och ångest de sakliga beskrivningarna till trots.
Efter ännu en period förutan koll på datum så har vi listat ut att det är den 9 januari idag. Och det är bra att veta för imorgon reser våra kollegor från Kapstaden. Precis som vi så flyger de först till Troll. För närvarande är det inte känt om de skall sova över där eller flyger vidare direkt. Det har varit lite oklarheter med flighten Kapstaden-Troll, eftersom det tidigare varit så varmt att de ville flytta flighten till nattetid för att landningsbanan som är av is skulle vara hård.
Stationen är numera i full gång och vi har kunnat börja fokusera framåt i två spår; det första är logistik och underhåll av stationen och det andra är att förbereda inför forskningen.
Om nu färden var tvådimensionell sist så förvandlades den i detta fall först till endimensionell och sen till dimensionslös. Den mulna himlen upplöste snart horisonten genom att anta samma vita färg som snötäcket. Sen slöt sig dimman fullständigt runt oss och det gick inte att se något alls. Alltså inte som på vintervägar bakom en långtradare så att man får ta ut avståndet. Nej den här körupplevelsen måste vara helt unik för Antarktis - att köra en hel dag bokstavligen i blindo, utan att se ens en meter framför motorhuven.
Brand är största mardrömmen på en polarstation och det är därför både lite beundrans- och anmärkningsvärt att tyskarna har som tradition att grilla på verkstadsplanet i källaren. Om man bara ställer bensindunkarna lite åt sidan och öppnar lastluckan så verkade alla vara eniga om att det är en rimlig lösning.
Gott nytt år! Ola, Stefan och jag körde till Neumayer igår för att hämta den andra omgången med last. Vi packade och firade nyårsafton idag och i morgon kör vi tillbaka till Wasa.
Ah, vi har listat ut vilken dag det är! Ett skämt tänker ni, men nej! Föreställ er själva, ingen radio, ingen tv, ingen tidning, inga veckodagar, inga möten och inte heller några lediga dagar, inte än i alla fall. Man tappar snabbt kollen.
Bärandet och kånkandet fortsätter. Vi förbereder bilarna för en andra vända till Neumayer för att hämta resten av vår last.
Nedfarten till Neumayers garage under stationen är en idealisk övningsplats för sprickräddningsövningar.
Vi hade bestämt att köra non stop. Det ledde snabbt in oss i ett töcken avbrutet enbart av förarbyten och frystorkad mat ur påse.
Detta är en ledig dag på Neumayer. Fast vi stod i hela dagen med att sortera och lasta det som skulle åka i första transporten.
Christmas Evening in Antarctica!
Inget fartyg idag, de jobbar fortfarande på att försöka ta sig igenom isen. Istället har vi haft en brandövning.
Goda nyheter, reservnycklarna till bilarna är återfunna! Tyskarna hade hängt dem på något listigt ställe som tog ett tag att minnas. Hjulnyckel till bilarna är vi dock fortfarande utan. Är det så himla viktigt då kan man undra? Jo, det är det.
Alltså det är inte kallt här, knapp ens minusgrader vilket känns märkligt. Det har även uppstått ett nytta fenomen med snö som drevat in vid shelfisens kant här kring Neumayer. Normalt sett så är det en ganska skarp kant där shelfisen slutar och vinterisen börjar. Drivsnön bildar ramper som gör att pingvinerna kan komma upp på shelfen i mycket större utsträckning än normalt.
Tiden flyger fram precis som vi. Eller ja nu är vi ju på fast mark, eller inte det heller för Neumayer står på shelfisen. Det vill säga isen som pressats ner från fast land och flyter på havet tills den bryts av i form av isberg.
