En termos kaffe och varsin rulle silvertejp. Ola, Pär och en bandvagn på 15 är rustade för en 18 timmars färd till waypoint Abzweig Wasa tur och retur. Foto: Carl Lundberg

Efter ännu en period förutan koll på datum så har vi listat ut att det är den 9 januari idag. Och det är bra att veta för imorgon reser våra kollegor från Kapstaden. Precis som vi så flyger de först till Troll. För närvarande är det inte känt om de skall sova över där eller flyger vidare direkt. Det har varit lite oklarheter med flighten Kapstaden-Troll, eftersom det tidigare varit så varmt att de ville flytta flighten till nattetid för att landningsbanan som är av is skulle vara hård. Men häromdagen fick vi veta att det blivit kallare och att flighten därför kunde gå på dagen så som det ursprungligen var planerat. Vi har i alla fall förberett en 1200 meter lång Skiway, det vill säga en landningsbana för flygplan med skidor.

Vi har även förberett kök och vardagsrum för att rymma alla vid bordet. Och på den punkten har någon tänkt till. Bordsbenen till köksbordet och matborden kan nämligen byta plats så nu har vi två avlånga bord att äta vid och ett ovalt soffbord.

Calle och Karin har ett Ernst-moment så att alla skall kunna rymmas runt matbordet. Foto: Carl Lundberg

Det om tiden som komma skall. Låt oss nu återvända till där förra nyhetsbrevet slutade – kvällen innan Ola och Pär skulle ge sig av för att leverera släden med sopcontainern och hämta släpet. De löste uppgiften med bravur. Det tog dem 11,5 timmar att köra de runda 13 milen till krysset där släden skulle lämnas och knappt 6 timmar tillbaka. Bra jobbat, och därmed är alla godstransporter avklarade för säsongen.

Karin fortsätter att baka och koka till både nu och sen. Mycket snart kommer populationen på stationen att mer än fördubblas och vi skall också ha frusen mat till fältexkursionerna. Och där åkte vi självklart på en smäll. Helt plötsligt var det bara -3 grader i frysrummet som vi delar med den finska stationen Aboa. Det blev lite av en kris, för i -3 grader så fryser inte maten fort nog. Men som tur i oturen så hade vi inte mindre än två splitter nya 400-liters frysboxar stående. Vi tror att dessa en gång i tiden köptes för förvaring av isprover, men att de kom aldrig i bruk. Efter en liten stund låg maten i -28 grader, nu gällde det bara att solcellsanläggningen orkade driva även en frys. Om inte skulle vi vara tvungna att starta dieselgeneratorn, men än så länge så det funkat.

Steg två blev att undersöka vad som var fel på fryscontainern. Det visade sig att kylelementet bestod av ett enda isblock, så inte så konstigt att frysen inte höll sig kall. Efter avfrostning föll temperaturen raskt och krisen var över. Kanske har den inte avfrostats sedan 2013 då vi var här sist…

Karin och Stefan bär in nya frysen i vattensmältarrummet. Foto: Carl Lundberg

I köket har surdegskulturen fått sällskap av groddarna som gror och krassen som grönskar. Och så har Karin lyckats göra krämig tjockyoghurt av torrmjölk. Jag var sjukt imponerad och när vi pratade om det så framkom att Ola också gör yoghurt hemma. Detta sedan affären i Abisko stängt, jag undrade varför, yoghurt håller väl längre än mjölk?

– Ja men mjölk kan man frysa, fick jag som förklaring. Smarta trix från glesbygden.

Det är i köket det händer – Wasayoggi. Foto: Carl Lundberg

Men äventyren, motgångarna och segrarna i köket slutar inte där. Mitt i middagen, lammgryta Vindaloo, reser sig Karin för att kolla till limporna i ugnen och då går inte luckan att stänga. Luckan tvingas igen genom lite pillande i gångjärnen med en gaffel. När bröden är klara tar Pär sig an att skruva isär åbäket. Calle och Karin sticker ut och springer och vid återkomst sitter även Ola och Stefan böjda över spisen. Efter en del fix och trix så går luckan vid 23-tiden att stänga igen och Stefan ger sig i kast med vattenpumpen som står isärplockad på hans och Olas sovrumsgolv. Snart är Pär där också men när papperskorgen välter bestämmer de sig för att det är nog med övertid för ikväll.

Numera går i alla fall pumpen som den ska.

Stefan, Pär och Ola runt spisluckan. På bordet multimeter, verktyg och smörjmedel! Foto: Carl Lundberg

Vattenpumpen lagas, papperskorgen välter, dags att ge sig för idag. Foto: Carl Lundberg

Elektriker Ola har fortsatt att se över elsystemen i bilarna. Bland annat skulle det lödas en kabel vilket tog några timmar eftersom lödtennet var väl undangömt.

Pär som körde pistmaskin i Riksgränsen en gång i tiden väcker liv i gamla takter och skottar bort isbacken framför verkstan.

Calle har fortsatt att samla utrustning för fältexkursionen. Det kan kännas både som ett nederlag och en framgång att finna just det man behöver slängt i en hög med skrot. Wasa är fyllt av spår av goda idéer och fint hantverk som ofta förpassats till ett hörn, misskött och förstörts. Hoppas att vi kommer att ha tid och ork nog att lämna stationen i något bättre skick än när vi kom. Det är tydligt att många före oss inte haft förutsättningarna för det.

Vi har tre rätt stora nya tält för våra fältturer. En sak vi funderat på är om det går att köra köken i mässtältet med tanke på avgaser och kolmonoxid. Ett test gjordes för att få svar. Fyra gasolplattor fick gå på full fart med alla tältdörrar och ventiler stängda i en halvtimme. Det var så lång tid det tog att koka upp vatten i fulla kastruller. Kolmonoxidmätaren larmande inte och därmed återstår bara att få över gasen från stora tuber till små, för att hela fältköksfrågan skall vara löst.

En tur runt berget med skoter för rekognosering av terräng för sprickräddningsövning. Vi såg bara till en enda Petrell. Foto: Carl Lundberg

Kanelbulle och Ballerinakex ger känslan av “a home away from home”. Pär inbillade sig att kaffet smakade diskmedel. Calle och Ola var lättpåverkade och höll med om kaffesmaken. Karin och Stefan drack the. Foto: Carl Lundberg

Slutligen skulle vi vilja skicka en hälsning till Jennie, Majlis, Thomas och Lilian på forskningsstationen i Abisko som turas om att ha jour för att vi alltid skall kunna få hjälp om det behövs. Tack även till Eva, Janne och Ida på kommunikationsavdelningen som publicerar nyheter om oss. Och slutligen ett tack till Axel för IT-support fast du är ledig.

Efter ett par dagar med gråväder skiner solen igen och vi har kört skoter till baksidan av berget och ätit kanelbullar!

Bästa hälsningar
Pär, Ola, Stefan, Karin och Calle

Vi ser fram emot att geologerna kommer så vi kan få en förklaring till hur det blir så här. Foto: Carl Lundberg