I Kapstaden var det sommar. Foto: Carl Lundberg

Från flygplansfönstret kan man se stora isberg som flyter runt bland havsisen. Foto: Carl Lundberg

Väl i Antarktis packas bagaget in i en Twin Otter försedd med skidor för att kunna landa på den snöklädda landningsbanan. Foto: Carl Lundberg

Bagaget fyller nästan hela flygplanet. Foto: Carl Lundberg

Framme vid Neumayer ska all packning in. Foto: Carl Lundberg

Nyfiken kejsarpingvin undrar vad vi är för konstiga typer. Foto: Carl Lundberg

Vår tekniker Ola poserar framför en gigantisk isgrotta. Foto: Carl Lundberg

På skoter. Foto: Carl Lundberg

Släpet som har stått och väntat på oss var aldrig monterat så det fick borras och svetsas för att passa ihop. Foto: Carl Lundberg

Guten Tag!

Tiden flyger fram precis som vi. Eller ja nu är vi ju på fast mark, eller inte det heller för Neumayer står på shelfisen. Det vill säga isen som pressats ner från fast land och flyter på havet tills den bryts av i form av isberg. Stationschefen Eberhart lovar dock att vi inte ska flyta iväg. Fast det har faktiskt hänt med en tysk station. 1989 eller så, då bröts ett isberg på 5 gånger 15 mil loss och flöt iväg och med det en tysk station. Man lyckades dock bärga stationen och delar av den utgör nu den tyska stationen Kohnen som ligger på högplatån. 

Hur som helst, vi flög ju från Kapstaden till Troll, övernattade en natt där och sedan vidare med en Twin Otter försedd med skidor till den tyska stationen. Där håller vi nu på att plocka ordning packning i våra bilar och inväntar fartyget Aghulas II, som kommer med mera utrustning och mat till oss. 

Just nu är det ca 20 personer här men imorgon kommer två flyg och populationen fördubblas. Vi fyra svenska herrar är inkvarterade i en modul utanför stationen medan Karin är förlagd till damrummet inne på stationen. 

Vi har fått ett fantastiskt varmt välkomnande både av norrmän och tyskar. Linda, chefen och läkaren för övervintringsteamet här på Neumayer kan svenska och hon har tagit oss under sina vingar och visat både station, pingviner och isberg. 

Calle har jobbat med satellitdata och GPS. Pär, Karin, Ola och Stefan har kämpat med bilar och släp. Det var två år sen bilar, släp och delar köptes in och de har stått instuvade lite här och där i väntan på oss. Men nu börjar vi nog ha fått ihop det mesta. Reservnycklar och hjulnyckel saknas dock. Och släpet som aldrig varit monterat fick borras och svetsas för att passa ihop.

Vädret, 5-10 minus, vindstilla och sol! Nu är klockan tio och det är dags för bastu. 

Gruss Gott