Bandvagn 15 är designad för att precis passa in i en container. Stefan backar, Pär dirigerar. Foto: Carl Lundberg

Karin och Ola hämtar vatten med Bandvagn 15. Is i slangen medför problem. Foto: Carl Lundberg

Ah, vi har listat ut vilken dag det är! Ett skämt tänker ni, men nej! Föreställ er själva, ingen radio, ingen tv, ingen tidning, inga veckodagar, inga möten och inte heller några lediga dagar, inte än i alla fall. Man tappar snabbt kollen.

Men i alla fall, förra nyhetsbrevet slutade torsdagen den 29 december. Det var den dagen som i brist på tidsuppfattning benämndes “dagen efter igår”. På torsdag hann vi också med att få ut Bandvagn 15 ur sin container. Det var viktigt för att vi senare på kvällen skulle kunna hämta vatten vid smältvattensjön. Det sker med en 1200 liters vattendunk, en isborr och en pump. Det är en stor fördel att kunna hämta rinnande om än iskallt vatten jämfört med att smälta snö.

Vi lyckades även med konststycket att koppla ihop en mycket ny dator med en väldigt gammal GPS för att föra över de rutter vi planerar att åka under säsongen. En av de stora utmaningarna med att hålla tekniska system igång på Wasa är blandningen mellan gammalt och nytt. En annan är att hålla koll på vad som finns på plats och vad som måste tas med. Till exempel så finns två stycken skrivare med färgpatroner, papper och allt men ingen hade tänkt på att ta med drivrutiner så för närvarande funkar de inte med någon av de datorer vi har med.

Blå ögon, blå jacka, blå himmel, blå band. Karin på den Antarktiska pustan! Foto Carl Lundberg

Det var igår torsdag och idag fredag var det dags för splittring av gruppen.

Karin och Pär blev kvar på Wasa för att arbeta där och Ola, Stefan och Calle styrde mot Neumayer för att hämta resten av vår utrustning.

Med tomma flak, nedförsbacke och ett spår att köra i visade det sig bli något av ett rekord. På 13 timmar och 40 minuter tillryggalade vi de 40 mil som förra gången tog 21 timmar. Därmed kom vi fram sent på kvällen istället för tidigt på morgonen. Förtänksamhet på tretton bokstäver och omtänksamhet på tolv är två ord som passar bra in på vår vän Linda på Neumayer. På dörren satt en lapp på svenska med välkomsthälsning och instruktioner om var vi kunde sova utfall att vi skulle komma tidigare än vi meddelat. Innan vi hittade lappen hade vi dock klampat in i modulen vi bodde i sist bara för av en yrvaken stackare upplysas om att den för tillfället utgjorde sjukstuga.

Då Neumayerteamet lämnat Wasa, tog Pär och Karin sig ett varv med skoter runt Nordenskiöldbasen i det vackra vädret. “Basen” är berget där stationen ligger och på baksidan sett från stationen, reser sig lodräta svart klippor upp ur blåisen. Där finns också snödrivor som växer sig mäktiga i vinden då den möter Basen. På de branta sidorna häckar ispetreller, en vit fågel i duvstorlek, i håligheter och skrevor i klippan.