Blogs

Någonstans i översättning blev det nog fel. För vår franske helikopterpilot på 45 minutersturen ut till Taylor Valley, fick för sig att vi skulle ut och fiska upp pyttesmå humrar i sjöarna där ute.

Första dagarna här nere har varit fyllda av olika genomgångar, en massa möten och utbildningar. Prova och hämta utrustning. Väga utrustning. Lämna utrustning. Följt av lite mer planeringsmöten och genomgångar.

Expeditionen är nu avslutad och Antarktisstationen Wasa stängd.

Vi gick upp lite efter 4 för att vara på flygplatsen vid 6 så att vi skulle hinna packa ihop vår utrustning, checka in, klara av säkerhetskontroll, passkontroll, tull, och inte minst att klä på oss alla de kläder som krävs för att man ska få flyga söderöver. Lite efter 8 var det tänkt att vi skulle lyfta och äntligen påbörja sista etappen på vår resa till Antarktis.

Snart julafton på station Wasa. Vi är i full gång med bandvagnsreparationer, service på station, planering och förberedelser samt pågående forskning.

Tisdagen den 1 december anlände två forskare och ytterligare en mekaniker till oss på Wasa. Vi har sett fram emot denna dag som innebär att vi kan ta tag i fler av huvuduppgifterna för expeditionen.

Den 23 november 2009 fälldes 28 fallskärmskolli med bränsle, proviant, forskningsutrustning samt reservdelar cirka tre km från station Wasa och station Aboa. Vädret var perfekt, klart, helt molnfritt och med endast en svag vind från norr.

Den andra delen av DML-gruppen har landat vid forskningsstationen Wasa, vilket gjorde gruppen fulltalig.

Den 11 november kl. 20.48 lokal tid (UTC) nådde vi Wasa efter drygt fem kilometers vandring. Äntligen är vi framme efter tre dagars väntan i Kapstaden plus ytterligare fyra på den ryska Antarktisstationen Novolazarevskaja, även kallad Novo.

På tisdagsmorgonen inledde vi den avslutande fasen av vårt fältarbete på Sydgeorgien. Efter att ha avslutat vårt arbete vid Grytviken under det tidigare morgontimmarna, seglade vid sydost till Ocean Harbour och anlände dit under den sena eftermiddagen.

På söndagsmorgonen den 29 mars, lämnade Seal Prince Olav Harbour, på väg mot Grytviken. Vår segelbåt stävade ut i ett mycket upprört hav.

Det finns inga veckodagar när man gör fältarbete på Sydgeorgien. Jag var tvungen att konsultera almanackan för att få reda på att det är fredag morgon, när jag öppnade laptopen för att skriva denna blogg. Vattnet utanför Seals salongsfönster ser lugnt ut och himlen är täckt med ljust gråa moln. Det kan betyda att vi får ytterligare en effektiv arbetsdag här.

I dag påbörjade vi vår tredje vecka sedan LASHIPA 6-expeditionens avresa. Stämningen inom gruppen är fortsatt god, men tyvärr har vi ännu inte haft tid att gå på någon tur i de fantastiska omgivningarna.

Vädret vid Prince Olav Harbour var trist under lördagen, ett konstant duggregn som gjorde det omöjligt att använda totalstationen. Vädret var dock bra nog för att kartlägga med GPS.

Vinden kom om morgonen den 19 mars. Ett par starka vindbyar drog skummet av vågorna i Prince Olav Harbour och lämnade ett kraftfullt ljud i Seals mast. Därifrån blev allt bara värre.

Onsdagen den 18 mars var en mycket våt dag vid Prince Olav Harbour och på Sydgeorgien generellt. Vi vaknade upp till en mycket fuktig morgon. Vi delade upp LASHIPA 6-teamet i två grupper – en som upprättade planritningar och fotograferade, och en som kartlade med totalstation.

Det finns många sätt att lyckas med arkeologiskt fältarbete. På Sydgeorgien är ett av dem att lära sig sälarnas språk. På det hela taget är det sälarna som avgör hur vi rör oss i landskapet här och LASHIPA-expeditionens medlemmar lär sig sakta men säkert hur man morrar och grymtar på rätt sätt.

Vädret på Sydgeorgien har inte det bästa ryktet och vi kunde onekligen haft bättre förhållanden när vi inledde vårt fältarbete här den 14 mars. Från morgon till kväll öste regnet ner. Vindstyrkan var dock rimlig och våra uppgifter i fält krävde inte bra väder.

LASHIPA 6 har slutligen anlänt till Prince Olav Harbour. Överfarten från Ushuaia i Argentina blev oproblematisk, med måttliga vindar och ett lugnt hav. Väl framme vid Sydgeorgien blev dock vädret sämre, med kraftiga vindar och rejäl sjögång. Tack vare Seal-besättningens säkra handhavande, nådde vi dock tryggt Prince Olav Harbour vid fyratiden på eftermiddagen.

LASHIPA 6-expeditionen är nu på väg mot Antarktis. I skrivande stund lämnar vi Kap Horn bakom oss, och stävar ut i Drakesundet. Som tur är så är vågorna måttliga, men teamets anda är på topp och vi ser alla fram mot att anlända till Sydshetlandsöarna i övermorgon.