Onsdagen den 18 mars var en mycket våt dag vid Prince Olav Harbour och på Sydgeorgien generellt. Vi vaknade upp till en mycket fuktig morgon. Vi delade upp LASHIPA 6-teamet i två grupper – en som upprättade planritningar och fotograferade, och en som kartlade med totalstation.
Den sistnämnda gruppen inledde dagen med att etablera totalstationen på en ny standplats och skulle just börja kartera lämningarna av en guanofabrik, när luftfuktigheten snabbt övergick till hällregn. Regnet häller fortfarande ner klockan fem på eftermiddagen. Totalstationen fick vi snabbt packa ihop, eftersom den inte tål att bli våt.
Regn är dock ingen ursäkt för att inte arbeta, inte ens på Sydgeorgien. Resten av dagen spenderade vi med att dokumentera insidan i de byggnader som ännu inte rasat samman – funktioner, rumsplaner, dimensioner, inredningar och material. Genom att rita, fotografera och beskriva dessa, får vi viktig kunskap rörande levnadsförhållandena vid valfångststationen. På samma sätt som vid de flesta industrisamhällen vid 1900-talets början, hade stationen en strikt hierarkisk social struktur. Denna hierarki är dock inte särdeles tydlig i samhällsplanen. Direktörsvillan är visserligen placerad på en framträdande plats ovan hamnen, men bredvid på samma terrass låg också arbetarbostäderna. Hierarkin framträder mer tydligt från levnadsförhållandena, såsom de framträder i lämningarna av sängar, uppvärmning och tvättrum (eller i frånvaron av sådana bekvämligheter).
Enligt väderrapporten kommer regnet att ha upphört i morgon. Istället har de lovat oss vindar på 20 sekundmeter i medeltal, successivt ökande över dagen. Generellt sett innebär detta betydligt kraftigare vindstyrkor i byarna. Därför är det fortfarande en öppen fråga huruvida vi kan genomföra något fältarbete under morgondagen. Kaptenen säger att han inte kan garantera att han kan hämta upp oss på kvällen om han sätter oss iland. Morgondagens fältblogg får avslöja vad som till slut sker.
Dag Avango, Teknik- och vetenskapshistoria, KTH