Dag Avango vid totalstationen i det snötäckta Ocean Harbour, under kartläggningen av de sista lämningarna den 2 april. Foto: Hamish Laird

På tisdagsmorgonen inledde vi den avslutande fasen av vårt fältarbete på Sydgeorgien. Efter att ha avslutat vårt arbete vid Grytviken under det tidigare morgontimmarna, seglade vid sydost till Ocean Harbour och anlände dit under den sena eftermiddagen. Det var ett norskt företag som drev valfångststationen vid Ocean Harbour mellan åren 1909 och 1920. När företaget stängde stationen, lämnade de endast en byggnad kvar. Resten av stationen består av husgrunder och allehanda maskinerier. Därför blev vår första uppgift att identifiera husgrunder och tilldela dem nummer. Detta åstadkom vi redan under eftermiddagen efter vår ankomst, med hjälp av fotografier som vår kapten Hamish Laird hade tagit från en näraliggande bergstopp. Vi lyckades till och med etablera totalstationen innan vi återvände till Seal för att äta middag.

Under de följande två dagarna genomförde vi resten av vår dokumentation av Ocean Harbour. Den 1 april ägnade Dag och Ulf hela dagen åt att kartlägga lämningarna av valfångststationen med totalstation, medan Björn gjorde uppmätta skisser och Gustav fotograferade. Det var ingen enkel uppgift att fotodokumentera lämningarna på platsen, eftersom husgrunderna oftast endast framträdde som vaga avtryck i gräset. Över loppet av dagen blev vädret allt kallare och under den sena eftermiddagen började det att snöa. Att stå bakom totalstationen var mycket krävande under dessa omständigheter. När solen gått ner och det var dags att avbryta arbetet för dagen var Dag djupfrusen. Hans enda möjlighet att få upp värmen var vid de tillfällen då arga pälssälar dök upp för att driva bort honom från standplatsen. Ulf å andra sidan var överhettad efter att ha sprungit kilometervis med prismat.

Dag Avango och Ulf Gustafsson i skyddsdräkter mot asbest, vid totalstationen i Prince Olav Harbour. Arbetsförhållandena här var betydligt obekvämare jämfört med i Ocean Harbour, men stationen gav mer material för vår forskning. Foto: Hamish Laird

På morgonen den 2 april ställdes vi inför ett allvarligt problem när vi vaknade. Under natten hade vintern anlänt till Sydgeorgien med mer än tio centimeter snö som nu täckte både segelbåten och lämningarna av valfångststationen. Inte en enda husgrund var synlig. Som tur var hade vi dock totalstationskarterat samtliga husgrunder dagen innan. Det enda som återstod att kartlägga var ett mycket tydligt dike, som lett vatten från en damm till valfångststationen. Trots all snön lyckades vi att kartlägga diket, liksom att upprätta en topografisk karta över det kringliggande landskapet. Snön omöjliggjorde dock allt vidare uppmätningsarbete och fotodokumentation.

Trots snömängderna, lyckades vi dock utnyttja vår sista fältarbetsdag till fullo och när det ryska fartyget Mikheev dök upp vid fyratiden på eftermiddagen hade vi inga arbetsuppgifter kvar att utföra. Till vår stora förvåning, och oro, så ankrade skeppet ute på det öppna havet utanför den skyddade bukten Ocean Harbour. Vi blev upplockade med zodiak. Vågorna ute på öppna havet var naturligtvis höga. Att klättra ombord på Mikheev från zodiaken var dock inte det största problemet. Det mest skräckinjagande momentet var att behöva se på när zodiaken, fullastad med vårt bagage, kameror och känsliga vetenskapliga instrument samt datorer fyllda med data, hissades ombord med hjälp av en kran. Zodiaken hängde och dinglade ovanför vågtopparna. Allt gick dock bra till slut och vi välkomnades varmt ombord av representanter för South Georgia Heritage Trust som sponsrat denna del av expeditionen.

Den 3 april fyllde vår käre expeditionsmedlem Gustav Rossnes 60 år. Denna extraordinära händelse firade vi under dagen genom besök vid ett antal storartat vackra platser – pingvinkolonier vid Gold Harbour och Cooper Bay, samt imponerande glaciärer vid Drygalskifjorden och Larsen Harbour. Programmet för påföljande dag skulle ha varit att fortsätta till King Hakon Bay, men av olika anledningar valde kaptenen att istället sätta kursen rakt mot Port Stanley. Således har vi nu spenderat två dagar till sjöss med massor av tid för efterbehandling av GIS-data, genomgång av anteckningar och finslipning av ritningar.

Isberg under mörka skyar på södra Atlanten, vid startpunkten för vår återresa från Sydgeorgien till Falklandsöarna/Malvinas. Foto: Dag Avango

Resan har hittills gått mycket fort, på grund av att vi surfar på vågor som drivs upp av den för ovanlighetens skull ihärdiga östvinden. Därför kommer vi att anlända till Stanley redan sent på kvällen den 6 april.

Dag Avango, Teknik- och vetenskapshistoria, KTH