Vågor utanför Sydgeorgiens kust. Foto: Dag Avango

På lördagsmorgonen den 28 mars, långt efter solnedgången, återvände LASHIPA 6-teamet till segelfartyget Seal. I vår zodiak medförde vi all utrustning vi använt iland under vårt arbete i Prince Olav Harbour. Det enda vi lämnade kvar, i enlighet med de brittiska myndigheternas önskemål, var våra asbestdräkter (och använda gasmasker). Dessa hängde vi i svarta sopsäckar i taket på den byggnad som vi använt som bas under vistelsen i POH. Med detta avslutade vi vår dokumentation av denna valfångststation.

LASHIPA 6-projektet är dock inte över. Vi har fortfarande två forskningsuppgifter kvar att genomföra – vid Grytviken och vid Ocean Harbour. På söndagsmorgonen den 29 mars, lämnade Seal Prince Olav Harbour, på väg mot Grytviken. Vår segelbåt stävade ut i ett mycket upprört hav. Under natten hade det passerat en storm från nord-väst och även om vindstyrkan hade minskat något, så var vågorna fortfarande mycket imponerande. Fem till sju meter höga enligt vår kapten (motsvarade flervåningshus). Även om bergstopparna på Sydgeorgien är höga, så doldes de stundtals bakom vågtopparna. Flera av projektdeltagarna blev sjösjuka och det var inte utan en viss känsla av lättnad som vi äntrade kajen i Grytviken sent på eftermiddagen.

Vid Grytviken har vi haft möjligheten att noga studera lämningarna av den valfångststation som en gång låg här. Stationen var den första att öppnas på Sydgeorgien och den var i produktion under samma period som Prince Olav Harbour. Därför kan stationen användas för jämförande analyser i vår forskning. Därutöver, vid Grytviken har vi haft möjligheten att studera hur Storbritannien utöver suveränitet i detta omstridda område, inte minst genom bruk av platsen industriella kulturarv.

På tisdag morgon kommer vi att avresa till den sista platsen vi ska studera här under LASHIPA 6 – Ocean Harbour. På denna plats drevs en valfångststation mellan åren 1909–1920, när bolaget som drev stationen slogs samman med ett annat bolag. Då fraktades de flesta byggnaderna och installationerna till Stromness Harbour – en annan valfångststation på Sydgeorgien. Därför är det få byggnader kvar vid Ocean Harbour, vilket gör de lättare att mäta in de med totalstation från en och samma plats.

Vi hoppas nu på att få två dagar med mycket bra arbetsförhållanden, eftersom vi måste kliva ombord på vår vidaretransport till Falklandsöarna/Malvinas – ett ryskt fartyg, den 2 april.

Dag Avango, Teknik- och vetenskapshistoria, KTH och Ulf Gustafsson, Arctic Centre, University of Groningen