Bloggar

Vi är på väg hemåt! Gradvis lämnar vi Antarktis bakom oss och pausar för att ta CTD-prover längs vägen.

Som den första i världen har nu den svenska förarlösa undervattensfarkosten Ran tagit sig in under Thwaitesglaciären. Polarforskaren Anna Wåhlin gläds åt nya och spännande data.

Vi har nått Thwaites! Det är en storm på väg, men nu har vi ett par timmar på oss innan den når oss.

Nu har Nathaniel B. Palmer lämnat Punta Arenas och är på väg mot Södra ishavet.

Allt är nu klart för expeditionen NBP19-02 efter två veckors förberedelse i Punta Arenas.

Polarforskare från Göteborgs universitet deltar vintern 2019 i en forskningsexpedition till Amundsenhavet. Expeditionen är en del av det amerikansk-brittiska samarbetet International Thwaites Glacier Collaboration.

Då är vi så sakteliga på väg hemåt! Just nu är dock vår expedition utspridd på två kontinenter. Våra fyra forskare flögs ut från Troll häromdagen och är redan i Kapstaden på väg hem, vi fyra logistiker är kvar i Antarktis och väntar på att få plats på flygen ut.

Efter 17 dagar i fält är forskarna tillbaka på forskningsstationen SANAE IV. Nu börjar förberedelserna för hemresan.

Ta en titt på din gamla jordglob. Platsen MAGIC-DML är på nu finns antagligen inte med, för där fäster sladden till lampan, som ska lysa upp resten av globen inifrån. Tittar du på din världskarta på väggen så ser Antarktis helt förvridet ut; den mer eller mindre helt runda kontinenten har blivit utdragen. Antarktis är, både bokstavligt och bildligt talat, fortfarande en mestadels vit fläck på vår karta.

Vintern kommer, solen börjar nu snabbt närma sig horisonten på kvällarna.

I går tog vi oss upp på hög höjd med våra snöskotrar – upp på Högskavlen, 2 256 m ö.h. och 850 meter högre än platsen för vårt läger. Högskavlen är en glaciärtäckt högplatå kantad av små bergsryggar. Vägen upp (och ner) gick över böljande glaciärer och förbi blånande isfall. På toppen var det helt vindstilla och inte ett moln i sikte!

Dronning Maud Land – tårtbiten av Antarktis där vi befinner oss – är en helt fantastisk plats att vara på. Omgivningarna påminner lite om ett fruset hav med bergiga öar, 1 500 meter höga, som spretar mot himlen. Vi förflyttar oss långsamt mellan dessa berg med skoter och bor i relativ komfort i våra små "arkar" – husvagnar i slädformat.

Nu har vi tillbringat tre nätter i olika läger mellan Kirwanveggen och Borgmassivet. Igår och idag har forskarna arbetat vid ett fjäll med det lustiga namnet Huldreslottet.

Tack vare fint väder blev det ett par produktiva dagar vid en av våra nordligaste fältplatser, Straumsnutane.

Häromdagen fick vi ett efterlängtat ombyte i vädret. Nu har vi haft två dagar med strålande solsken och nästan vindstilla. Temperaturen ligger mellan fem och tio minusgrader, ungefär som en fin majdag i svenska fjällen alltså!

I förrgår gjordes en planerad förändring av gruppens sammansättning: Derek anlände och Jon åkte hem. Bytet gjordes med ett mindre flygplan, en Twin Otter, som gjorde ett kort stopp här vid SANAE IV strax efter kl 14. Dereks resa hit från Glasgow tog 48 timmar och Jon är redan nu i Kapstaden på väg hemåt!

Under de första fyra veckorna av expeditionen har vi haft ovanligt många stormar. En av de forskare som vi träffat här på den sydafrikanska stationen SANAE IV är professor Ian Meiklejohn. Han har tillbringat tolv säsonger här och aldrig tidigare upplevt så många dagar med dåligt väder. Normalt brukar det vara ganska fint, avbrutet av en och annan dag med storm – i år är det tvärtom. De korta perioder av fältarbete vi fått har dock varit lyckosamma och producerat 13 fina stenprover för projektet.

På torsdagseftermiddagen dök helikoptrarna upp. Den ursprungliga planen var att flyga till Troll för att hämta passagerare, men moln och dålig sikt gjorde att planen ändrades. Istället bestämdes det att vår första bränsledepå skulle flygas ut.

Vår bästa dag i fält hittills! Vi har samlat prover och sett bevis på att den Östantarktiska inlandsisen tidigare varit högre. Vi återvände till Grunehogna, en nunatak som vi besökte för några dagar sedan under vårt rekognoseringsarbete. Där hittade vi goda bevis på att isen tidigare varit mycket tjockare och täckt stora delar av nunataken

Nyårsafton och nyårsdagen var produktiva dagar i fält. Det dåliga vädret hade försenat vårt fältarbete, men ett par dagar med bra väder gav oss möjlighet att ta oss till Schumacherfjellet. Vi besökte två nunataker, det vill säga bergstoppar som sticker upp genom isen, lite som en ö mitt bland all is.