På torsdagseftermiddagen dök helikoptrarna upp. Den ursprungliga planen var att flyga till Troll för att hämta passagerare, men moln och dålig sikt gjorde att planen ändrades. Istället bestämdes det att vår första bränsledepå skulle flygas ut. Jennifer fick följa med helikoptern för att säkerställa att depån hamnar på en plats som vi kan hitta, men även att platsen är möjlig att nå med skoter. Flygningen skulle också innebära att vi fick möjlighet att rekognosera bergen mellan SANAE IV och bränsledepån.

Vädret söderut var jättefint och bränsledepån kunde placeras ut utan problem. Men på väg tillbaka till SANAE IV drog det in låga moln och blåst. När det dåliga vädret upptäcktes, kontaktades Polarforskningssekretariatets 24h-beredskap som extra stöd. Niklas som hade beredskap den här kvällen kunde enkelt hålla koll på helikopterns position från Abisko i Sverige. Alla deltagare i expeditionen är nämligen försedda med en GPS-enhet som gör det möjligt att följa varandras position i realtid och skicka meddelanden till varandra. Det var lite häftigt, för i samma sekund som jag hörde hur helikoptern flög över oss, fick jag meddelande från Niklas att ”nu är de tillbaka vid SANAE”.

Av säkerhetsskäl, på grund av dålig sikt, landade inte helikoptern, istället fick den vända söderut för att hitta en bättre landningsplats. Det visade sig bli cirka 35 km söderut. När helikoptern landat och stängts av kunde de inte längre ha kontakt med SANAE IV via helikopterradion, istället hade vi som var kvar på stationen kontakt med Jennifer och helikoptern via Abisko och våra satellittelefoner.

Situationen analyserades tillsammans med ledningen för SANAE IV. Det fanns ingen omedelbar fara för de fyra personerna och det bestämdes att vårt team var bäst rustat att undsätta helikoptern. Vi gjorde oss redo för att åka ut med skotrar för att fylla på helikoptern med bränsle, men innan vi kunde starta från SANAE IV var vi tvungna att säkerställa helikopterns position, vilket vi gjorde med hjälp av Niklas i Abisko. Calle, vår bergsguide, rekade skotrarnas planerade färdväg med hjälp av satellitbilder och programmerade GPS:erna med den planerade rutten. Cirka två timmar efter att helikoptern landat, var vi redo för att starta skoterexpeditionen bestående av fyra skotrar, fem bränslefat och nödutrustning. Då var klockan 00.40.

Vi körde helt enligt plan och vid kl 02.00 var vi framme vid helikoptern. Alla var vid gott mod. Efter tankning kunde helikoptern lyfta och vi vände hemåt med Jennifer bak på en av skotrarna. Sikten var nu mycket bättre, men som det ofta gör i Antarktis, förändrades det snabbt till det sämre igen. Helikoptern kunde precis landa vid SANAE IV innan sikten försvann helt. Då var det stormstyrka i byvindarna.

Resan hem på skotrarna gick snabbt och vi var framme vid SANAE IV redan kl. 04.20.