Läger söder om Borgmassivet. Foto: Håkan Grudd

Nu har vi kört förbi hela Borgmassivet och ända ner till Kirwanveggen. Föret har varit bra i stort sett hela vägen hit ner. Det är först här som vi stött på de ökända och förhatliga så kallade ”skavlerna” eller sastrugi som de heter med en mer vetenskapligt beteckning. Det är en sorts snöformationer som bildas av vinden. Som små, men stenhårda, vågor breder de ut sig över stora områden i Antarktis och gör att det är ett elände att ta sig fram. För att inte skotrar, arkar och slädar ska ta skada får vi krypa fram i 20 km/h.

Nu har vi tillbringat tre nätter i olika läger mellan Kirwanveggen och Borgmassivet. Igår och idag har forskarna arbetat vid ett fjäll med det lustiga namnet Huldreslottet.

Namngivningen här nere är intressant. Vårt sydligaste bränsleförråd nere vid Kirwanveggen ligger vid en klippa som heter Stignabben. Närmaste berg västerut är Hallgrenskarvet och det var först idag när jag satt och studerade kartorna som jag gjorde kopplingen – det är ju Stig Hallgren det är döpt efter! Han var fotograf på den norsk-brittisk-svenska Antarktisexpeditionen 1949–1952, och jag har faktiskt träffat honom en gång för ca 20 år sedan!

Nu har vi vänt norrut och kommer att arbeta oss upp öster om Borgmassivet tillbaka mot SANAE IV. Nästa anhalt, dit vi åker i morgon, är vår bränsledepå vid Möteplassen.