Trots att vi hade väldigt knappt om tid till våra anslutningsflyg lyckades vi ta oss till Kapstaden med allt bagage. Efter en dag av sommar i Sydafrika, gick vi i morse på planet till Antarktis är nu på Troll, den norska forskningsstationen i Antarktis.
Om du vill träffa nya vänner på en flygplats, packa dina saker i en aluminiumbox! Inget tycks dra nyfikenheten till sig så som en lite bucklig expeditionslåda - alla vill att den skall öppnas.
Dronning Maud Land utgör ett av de minst undersökta områdena i hela Antarktis när det gäller variationer i inlandsisens tjocklek och dynamik. Det finns rikligt med potentiella undersökningsområden i de bergskedjor vars toppar sticker upp genom inlandsisen 200–300 km från kusten.
Vi har haft ett par hektiska veckor här i Amundsenhavet med arbete dygnet runt vissa dagar, men nu har det lugnat ner sig så pass att det finns tid för ett nytt blogginlägg.
Vår tid på Carlini börjar närma sig sitt slut. Vi har avslutat vårt andra experiment på labbet och börjat packa vår utrustning och våra prover för att lämna plats åt andra forskare.
Fältsäsongen i östra Antarktis slutar snart och det är dags att återvända till Mario Zucchelli-stationen innan vi får problem med att packa ihop vårt tältläger på grund av sämre väder här i Helliwell Hills.
Bilder från fältarbetet i Helliwell Hills, Antarktis.
Ett av uppdragen vi skulle genomföra är att plocka upp ett antal mätriggar som stått ute och mätt diverse parametrar under de två år sedan vi var här sist. Men vi har haft lite motgångar ombord.
Att forska i Antarktis innebär att man ofta ställs inför problem som man kanske inte skulle stöta på i många andra forskningsprojekt. Till exempel måste man se till att packa otroligt noga eftersom det kan ta månader att få hit ny utrustning – allt från nya batterier till reservdelar till mätinstrument.
Nu har vi varit på väg en dryg vecka och har börjat komma in i rutinerna ombord. Vi har kommit in i vår första is och fått se vårt första isberg.
De senaste veckorna har inneburit mycket tid i vattnet för vårt dykteam. Vi har precis avslutat ett projekt som drivs av kollegor från Ghent University, där vi studerar effekten av glaciärens tillbakadragande på biologiska processer på havsbotten.
Tidigt på nyårsdagen flyttade vi från fartyget Italica till Mario Zucchelli-stationen. Mario Zucchelli är en modern forskningsstation med fina rum och hög komfort. Ganska gott om plats för cirka 80 personer.
I dag kom vi äntligen fram till Mario Zucchelli-stationen vid Terra Nova Bay. Det har varit en lång resa till Antarktis – 14 dagar ombord på fartyget Italica och 20 dagar sedan min avresa från Stockholm!
En mycket vitare jul än den vi har haft kan man nog inte önska sig. De senaste dagarna har varvats med snöstormar och solsken.
Vi har nu varit ombord i sex dagar och igår hade vi kommit till 60 breddgraden söderut. Och dessutom tagit oss hela vägen utan stormar och hemska vågor! Istället har vi haft sol med blå himmel – lite som att vara på en medelhavskryssning.
Idag är det årets längsta dag. Dessvärre finns det inte så mycket blommor att dekorera midsommarstången med och ingen på den argentinska basen verkar ha hört talas om små grodorna. Provtagningar i fält varvas med experiment på labbet.
Jag vet inte varför, men det verkar som om man alltid måste ha tålamod när man ska åka till Antarktis... Egentligen skulle vi gått ombord i söndags och lämnat Lyttelton i måndags, men vårt fartyg MV Italica är försenat.
Vi är nu äntligen anlända till den argentinska forskningsstationen Carlini där vi ska spendera de kommande tio veckorna. Från att vi lämnade Göteborg tog det oss 14 dagar att nå hela vägen fram.
Det är nu två veckor sedan vi lämnade Sverige, och vi har ännu inte riktigt nått hela vägen fram till vår slutdestination – den argentinska forskningsstationen Carlini.
Vi påbörjade vår resa mot forskningsstationen Carlini på King George Island för ungefär en vecka sedan. Att ta sig till Antarktis är en spännande upplevelse som tar tid, och innefattar ofta förseningar, så man måste ha ganska mycket tålamod.
