Nu har vi varit på väg en dryg vecka och har börjat komma in i rutinerna ombord. Vi har kommit in i vår första is och fått se vårt första isberg. Den första stationen har avklarats, det var att släppa i en så kallad Argo-boj åt en amerikansk forskargrupp.

Sjösättning av Argo-boj. Foto: Povl Abrahamsen

Maten ombord är bra men ofta lite väl stark för våra västerländska gommar. Vi har dock garderat oss med en bakmaskin, och den har gjort stor succé ombord! En strid ström av besättningsmän och forskare har inspekterat underverket och provsmakat under förundrade utrop.

Arbetsmiljön i labbet är trång, men gemytlig. Ett historiskt ögonblick: den första limpan som bakats på Araon skärs upp. Foto: Povl Abrahamsen

Dagarna har ägnats åt att testa all utrustning, planera hur vi skall göra på stationerna och förbereda dokumentation av alla instrument vi sätter ut och tar upp. Det är ovanligt många instrument för oss denna expedition. Huvudinstrumentet för oceanografer är den så kallade CTD:n – ett instrument som mäter salthalt, temperatur, tryck och flera andra parameterar i vattnet. Den sänks ner från ytan till botten och under färden ner mäter den och skickar data upp till båten där forskarna står andäktigt och studerar skärmen.

Vi kommer även att ta upp och sätta ut mätriggar, dessa mäter samma saker som CTD:n, men vi lämnar kvar utrustningen under två år, så att vi får data under tiden vi inte är där. Detta är enda sättet att till exempel få veta hur det ser ut under vintern när det är för tjock is för att komma in här.

Den övergripande frågan vi studerar är hur de flytande glaciärerna i denna del av Antarktis fungerar. I stort sett hela Antarktis är täckt av glaciärer, och där de mynnar ut vid kusten så flyter de på havet. Under glaciärerna är det som en stor grotta fylld med vatten som har förbindelse med havet utanför, men också är starkt påverkat av smältvatten från glaciären. För att förstå hur dessa grottor fungerar så har vi dels våra mätningar från CTD och mätriggar i havet utanför mynningen, men i år skall vi också ge oss upp på ”taket” av grottan och mäta istjocklek (via is-radar) samt hur botten på grottan ser ut (via seismik). Vi tar oss upp via helikopter och kommer att tillbringa sammanlagt ett par dagar där uppe.

Den tragiska nyheten om en kanadensisk helikopterpilot som omkom efter att ha fallit i en glaciärspricka har nått oss ombord och stämningen är lite dämpad. Vi kommer också att se över våra egna säkerhetsrutiner, till exempel att ha ordentliga säkerhetsselar och linor hela tiden på glaciären.

Allt väl ombord, hälsar Anna, Karen och Elin.

Koreansk barbecue serveras på lördagar, veckans kulinariska höjdpunkt! Foto: Povl Abrahamsen