Isberg i sikte. Foto: Nicole Waite

Ett av uppdragen vi skulle genomföra är att plocka upp ett antal mätriggar som stått på havsbottnen och mätt diverse parametrar under de två år sedan vi var här sist. Men vi har haft lite motgångar ombord.

Korea har sex mätriggar ute, vi har tre och Storbritannien har sju stycken stående. Koreas mätriggar har förutom de vanliga instrumenten även sedimentfällor, som stängs under vissa månader för att få en bild av hur mycket och vad som sedimenterar och faller ner från ytan till botten under årets gång.

Hittills har de fått mycket spännande data från dessa sedimentfällor, bland annat hur krill migrerar upp och ner i vattenkolumnen med årstiderna samt att det under vintern är otroligt näringsfattigt, som en marin öken. Tanken var att de skulle ta upp dessa, läsa ut data, serva dem och sätta ut dem igen, men tyvärr verkar båda mätriggarna vara förlorade.

Den första mätriggen hade gått av en bit ovanför botten. De fick upp en temperaturlogger, men resten av instrumenten var förlorade. Den andra mätriggen är spårlöst borta. Vi kommer att återkomma till detta område igen i slutet av expeditionen och söka igenom området systematiskt för att se om den möjligen har flyttats en bit bort av ett isberg.

Som tur är lyckades vi lokalisera vår första mätrigg, och vi fick ut hundra procent av all data vi skulle ha, så det var åtminstone glädjande i bedrövelsen.

Vi har också satt ut vår första mätrigg – på samma ställe som den gamla stod. När nya data läggs till de tidigare som vi har från denna punkt, har vi en mätserie på hela sex år. Det är just nu världens längsta obrutna mätserie från en antarktisk kontinentalsockel, så det kan vi vara lite malliga över på Göteborgs universitet! Malligheten kan dock bli kort, för om Storbritannien får upp sina riggar tar de över rekordet med ett par månader.

Bojen i toppen av mätriggen flyter upp till ytan och hämtas in med båt till Araons vinsch. Foto: Nicole Waite

Upptagning av mätrigg. Karen och Anna skruvar loss mätinstrument från linan. Foto: Nicole Waite

Vi har bråda dagar att serva den nyupptagna utrustningen och förbereda för helikopterturer upp på glaciären. Vi har också lite problem med de fina ”klimatbojarna” som Göteborgs universitets klimatfond har finansierat. Det är vissa buggar i programvaran, men KTH hjälper oss att felsöka via satellittelefon, så vi har gott hopp om att vi skall kunna få ordning på dem i tid för att sätta ut dem.

Vi har även börjat testa lite nya grejer med bakmaskinen och i kväll står det kardemummakaka på menyn. Vi får se om den klarar det testet!

Allt väl ombord, hälsar Anna, Karen och Elin.