Det europeiska dykteamet består i år av Anders Torstensson och Francesca Pasotti. Med stöd av de Argentinska militärdykarna vid Carlini-stationen kan vi utföra vårt arbete under ytan. Foto: Anders Torstensson

De senaste veckorna har inneburit mycket tid i vattnet för vårt dykteam. Vi har precis avslutat ett projekt som drivs av kollegor från Ghent University, där vi studerar effekten av glaciärens tillbakadragande på biologiska processer på havsbotten. Fourcade-glaciären i Potter Cove har nämligen dragit sig tillbaka med närmare 1 km de senaste 20 åren, vilket ger marina organismer nya öar och havsbottnar att kolonisera. Detta projekt medför en hel del dykning då det främst består av tre experiment som utförs i cylindriska experimentkammare som vi placerar ut på havsbotten. Från dessa kammare tar vi vattenprover och sedimentkärnor för att studera hur tidigare istäckta havsbottnar fungerar och utvecklas. Övrigt dykarbete består av att samla in material och prover till våra olika projekt – allt från mikroalger till sjöborrar.

Cylindriska experimentkammare placeras ut på havsbotten för att bland annat studera flöden av syrgas och näringsämnen från sedimenten i samband med att glaciären drar sig tillbaka. Även sjöstjärnorna är nyfikna och vill ibland vara med i experimenten. Foto: Anders Torstensson

Francesca Pasotti från Ghent University provtar sedimentkärnor för att undersöka samhället av sedimentlevande djur, som t.ex. maskar och kräftdjur. Foto: Anders Torstensson

Att arbeta under vatten innebär ökade risker för oss inblandade. Att göra detta på en avlägsen plats med extrema väderförhållanden, som Antarktis, gör inte saken lättare. För att minimera riskerna har vi under en lång tid av förberedelser och träning utarbetat en plan för hur vi hanterar de risker som sannolikt kan uppstå. Eftersom vi dyker på sedimentbottnar täckta av den finaste glacialleran man kan hitta, så kan en felriktad fenspark leda till att resten av arbetet måste avslutas i blindo. Samtidigt har vattentemperaturen varierat mellan -1 °C och +1 °C, och kan ställa till problem med frysning av utrustning samt nedkylning av dykare. Finmotoriken i fingrar försvinner ganska fort vilket komplicerar precisionsarbeten med t.ex. sprutor och kamerautrustning under vattnet. För att utföra detta arbete på ett säkert sätt krävs det mycket erfarenhet och planering från hela dykorganisationen.

Man får se upp för isflaken när man kommer upp till ytan. Foto: Anders Torstensson

Även nyfikna djur kan ställa till problem för dykarna. Leopardsälarna är, tillsammans med späckhuggarna, de största rovdjuren i Antarktis och är väldigt vanliga runt Potter Cove. Vi ser dem ofta vilandes på isflak efter att de slukat en pingvin eller säl. Eftersom leopardsälar kan vara aggressiva och är orädda för människor undviker vi platser där vi vet att dessa sälar befinner sig. De kan bli upp till 4m långa och har sylvassa tänder. Som tur är har vi inte stött på dem under vattnet ännu, och lyckligtvis är våra mikroskopiska alger harmlösa för dykare.

En leopardsäl vaktar en av våra dykplatser – en ö som bara för några år sedan var täckt av glaciären. Vi fick planera om till en annan dykplats denna dag. Foto: Anders Torstensson

Även de unga leopardsälarna kan ha skräckinjagande gap. Foto: Anders Torstensson