Expedition: DML 2012/13

Isbrytaren Oden och expeditionen EAGER 2011 har nu kommit i hamn. Sedan 19-tiden på fredagen ligger hon för ankar utanför ett soligt Longyearbyen.

Under söndagen packade vi klart enligt plan. Vädret var fint, men på berget syns nästan inga ispetreller längre. De har väl också fullt upp. Däremot finns det en cyanobakterie (Nostoc commune) att studera i små vattenpölar. Den ser ut som grön tång och är den största växt vi sett här nere.

Vad är det egentligen för skillnad mellan sylt och marmelad? Det var den stora frågan här nere häromdagen efter att Micke läst Jam, Jam, Jam på raden av burkar på frukostbordet.

"I tjugo år har jag väntat på att få se om det stämmer", säger Göran eftertänksamt när vi gör oss redo för att kliva på skotrarna och åka sista etappen mot Johnsonhogna.

I all hast har vi nu lämnat det kära Svea. I hast för att tiden går och vi har mycket kvar att uträtta.

Det har gått en tid sen sist och mycket har hänt. Snöstormen var väl redan i full gång senast vi hörde av oss och den fortsatte, lite oklart hur länge den egentligen varade men det måste ha varit en fem dagar med snödrev och vindar mellan 20 och 30 meter per sekund från NO.

Storm från nordost, den första för oss den här säsongen och på väg hem från middagen tog vi ner flaggan. Vinden här nere är jämn och drivorna har sedan länge hamnat där de ska, så den mesta snön viner bara förbi. Större delen av dagen har tillbringats med olika inomhusprojekt, t.ex. som att pröva att slå upp tälten vi skall ha med oss under transporten till Neumayer, testköra campingkök, ordna i verkstaden och storstäda i vattenrummet.

I går var det söndag och även i Antarktis förtjänar man en ledig dag då och då. Fast i praktiken så blir det ändå en del jobb.

Göran och Calle åkte till Fossilryggen i förrgår och kom tillbaka i går kväll. Och tur var väl det för i går var det skaldjursafton på Aboa.

Sitter i köket på Wasa, Röda arméns kör sjunger och det luktar nybakat. Ja, av någon anledning finns det en skiva med rysk körmusik här nere och Göran har mer eller mindre bakat hela tiden sen han kom hit, förutom när han igår putsade stugans alla fönster.

Vi är mitt ute på platten mellan Neumayer och Wasa, ca en dag från Fossilryggen och två dagar från det efterlängtade Wasa.

Vet inte riktigt om det stämmer, men det känns i alla fall så – första kvällen som vi parkerar utan att behöva reparera eller serva något fel.

Som ni kanske förstår av frånvaron av rapporter, så har det varit fullt upp de senaste dagarna.

Det blir ingen jul i dag av tre anledningar. För det första så skall Polarstern avgå så fort lossning och bunkring av bränsle är klart och då har stationschefen kommenderat ut alla tyskar som kan undvaras till isshelfkanten för att ha grillfest och vinka adjö. Vi misstänker att det har med filminspelning att göra.

Vår last kom till slut. Klockan två gick vi och la oss. Expeditionsledaren var klok nog att ge smörjtrollen sovmorgon i morse. Smörjtrollen är förresten Micke och Calle eftersom de oftast syns i arbetskläder som de hittat på Wasa. Jobbar man med bandvagnarna, så är det ofrånkomligt att få olja och diesel på sig. Har man otur, så i riklig mängd.

Strålande sol och nästan vindstilla. En märkbar tempoökning kan noteras på Neumayer i och med att både ett tyskt och ett sydafrikanskt fartyg anländer i dagarna.

I dag har alla fått en dags ledighet efter en väl genomförd travers och vi har utforskat stationen, pratat med forskare och logistiker, samt hunnit med en del utflykter.

Vilken entré! Alla tre bandvagnarna rullade in med flaggorna i topp och vi blev väl mottagna av personalen på Neumayer.

Första bandvagnen tvärnitade kl 07.56 eftersom det var något långt borta på horisonten och kikaren skulle fram. Det visade sig vara Neumayer-stationen, som är målet för vår färd!

Som det redan framgått, så kretsar expeditionslivet kring bandvagnarna just nu. Michael är i egenskap av chefsmekaniker den okrönte konungen och har som sådan styrt när det gäller mat, sömn, arbetstider, ja allt, för att se till fordonens bästa.

I går eftemiddag ändrades färgen på vår tillvaro från finska blåvitt till enbart vitt – det har mulnat. Samtidigt blev det varmare, säkert på grund av väderförändringen, men även för att vi kommit ner på lägre höjd.

Det visade sig vara en framgångsrik strategi att köra på natten då det är som kallast och snön som hårdast. Tidigt på morgonen och förmiddagen rullade allt på väldigt smidigt i en rasande hastighet av ca 8 km/h.

Vår erfarna expeditionsledare säger ofta att det är värmen som är ett problem på Antarktis. Vi är väl flera som inte riktigt trott på honom, men i dag var det just värmen som orsakat problem.

Strax midnatt och vi håller just på att slå nattläger vid foten av Fossilryggen. Vi lämnade Aboa och Wasa vid 10-tiden och har nu efter ca 14 timmar och många tekniska problem lyckats transportera oss ca 50 km. Bara ca 400 km kvar till Neumayer!

Nu har vi äntligen en konstellation av bandvagnar och slädar som går att åka med. Ekipagen är riktigt tungt lastade och snöförhållandena har givetvis väldigt stor inverkan på motståndet.

Direkt efter frukosten i dag tog vi ett konstruktivt morgonmöte och lade upp planerna för att hinna med allt som bör vara klart före bandvagnstransporten. Eftersom vi ska färdas över områden med glacärsprickor, så prioriterade vi en repetition av glaciärsäkerhet.

Ännu en arbetsdag på Basen. Berget vi bor på heter så. Det stora målet är att bli klara inför avresan mot Neumayer, men samtidigt skall allt annat så som el- och vattenförsörjning, mat, tvätt och så vidare rulla på också.

I dag är det dagen efter den 6 december. 6 december är Finlands nationaldag och det är inget man tar lättvindigt på bara för att man är på Antarktis.

Storm från nordost, den första för oss den här säsongen och på väg hem från middagen tog vi ner flaggan. Vinden här nere är jämn och drivorna har sedan länge hamnat där de ska, så den mesta snön viner bara förbi. Större delen av dagen har tillbringats med olika inomhusprojekt, t.ex. som att pröva att slå upp tälten vi skall ha med oss under transporten till Neumayer, testköra campingkök, ordna i verkstaden och storstäda i vattenrummet.

I dag har vi hämtat upp de sista bränsletunnorna från isplatån där flygplanet släppte av dem med fallskärm i lördags. Det är bra att de inte behöver stå där och bli översnöade när vi åker till kusten för att möta fartyget som kommer med utrustning. Vi har inte fått någon mer information om det stora isberget som blockerat Atka Bay för båttrafik fortfarande ligger kvar, men för närvarande räknar vi med att åka iväg om fyra dagar enligt plan.

I går var det ur flera aspekter en viktig dag här nere. För det första var det 1 december och Antarctica day, för det andra genomfördes en paradrop, dvs. en leverans av bränsle via fallskärm.

Dagarna är fyllda med allehanda sysslor och tack vare duktiga lärare finns det nu många välutbildade fordonsförare. Det kommer att behövas, för just nu är det optimala väderförhållanden för att genomföra den planerade bränsleleveransen via flygplan.

Vår första helg på Wasa är över och vi jobbade hela lördagen med att fixa bandvagnar, få igång allt i huset och skotta snö till vattensmältaren.

Dåligt väder har försenat de två första flygningarna från Cape Town till Antarktis, men nu ser det ut som om vår flygning, som kallas D3, kommer att gå enligt planen.