Som det redan framgått, så kretsar expeditionslivet kring bandvagnarna just nu. Michael är i egenskap av chefsmekaniker den okrönte konungen och har som sådan styrt när det gäller mat, sömn, arbetstider, ja allt, för att se till fordonens bästa.

Vi sover 4–5 timmar när snön är som varmast och sämst att köra på, vilket är på kvällen. Vi äter när det behöver tankas, vilket är var fjärde timme. Och vi pausar när temperaturen på växellådor skall mätas, vilket för närvarande är varannan timme, men det kan ändras till varje timme efter konungens godtycke. Andra rojalistiska nycker är att möblera om i besättningar och tågordning för ekipagen med motivet att olika personer ska läras upp. Givetvis bestämmer konungen också farten på hela tåget.

Vi färdas nu längs ”autobahn” mellan Neumayer och den tyska satellitstationen Kohnen. I realiteten ser det dock ut precis som det gjort de senaste dagarna – platt och inget annat än platt runt hela horisonten. Ibland kan man se lite spår i snön av tyska bandvagnar från tidigare år, vilket indikerar hur lite det snöar eller överhuvudtaget förändras här nere. Det har även blivit en sport att spana efter bambukäppar, som sticker upp ur snön sen tiden innan GPS. Dagens händelse var utan tvekan när vi kunde se inte mindre än fem stycken samtidigt, tillsammans med en enmeters snöhög. Kanske en gammal vinddriva efter ett fordon som stått parkerat under en storm.

Konungen, som i ärlighetens namn jobbar hårdast av alla just nu. Foto: Carl Lundberg

Gårdagens femtimmarsläger. Foto: Carl Lundberg

Pär tankar och Hanna rensar is. Foto: Carl Lundberg

Dagens händelse: fem pinnar och en snöhög. Foto: Carl Lundberg