I all hast har vi nu lämnat det kära Svea. I hast för att tiden går och vi har mycket kvar att uträtta.
Dag två och tre på Svea bjöd på fortsatt bra väder, men med en isande vind. Inte farlig alls om man till exempel ska promenera eller skotta snö, men helt klart kännbar om man är tvungen att ligga stilla i timtal och studera lavar, som Göran, eller finjustera en GPS-antenn, som Carl, eller serva en seismisk sensor, som Pär. Alla tre är saker som näppeligen låter sig göras med handskar på. Inte hela tiden i alla fall.
Därför drog det också ut lite på tiden och i kväll hastade vi iväg till Steinnabben fem km norrut där vi skall fortsätta jobba i morgon. Inte mycket tid för sightseeing i den vackra nejden den här gången, men nya platser står att upptäcka de kommande dagarna. Och vem vet, kanske har vi vägarna förbi Svea igen någon gång. Och då kommer det förhoppningsvis vara lite mera ordning på den gamla stationen än när vi kom.
Jo, för lika många tackbrev som det hängde på väggarna och hjärtliga hälsningar med uppskattning för husrum som stod i gästboken, lika många halvtomma syltburkar, senapstuber och allehanda halvätna matvaror fanns det i de små skåpen. Så synd och konstigt att folk inte vill hålla ordning och städa efter sig en på en så unik och fin plats som detta. Tidigare innevånare hade inte ens orkat tömma slaskdunken under diskbänken. Vi la ett par timmar på att röja upp, men det finns mycket mer som vi skulle vilja göra för att få lilla Svea till vad det förtjänar att vara.
En annan sak som hände på Svea var skallgång efter borttappad transekt. Den kom fram och dessutom resulterade letandet i fynd av:
- Labbens favoritmatplats – en bergstopp omgiven med ispetrellskelett och därmed även rikligt med orange lav som gillar näring – Caloplaca saxicola.
- Ett ispetrellbo till vilket en av änglarna just kom in för landning.
- En sällan skådad geologisk variation. På ca 500 meter passerade vi granit, skiffer, ögongnejs, kvarts, ja och så minst ett dussin till som vi inte kan namnet på.
- Förunderliga saltformationer som tycks trotsa tyngdlagen. Och så tog vi väl tillsammans säkert hundra bilder också.
Nu är klockan halv ett och det är dags att försöka sova, för Göran har beställt väckning en halvtimme tidigare i morgon för att ticka av ännu en transekt. Det är kul att få jobba med någon som är så passionerad. I dag när Carl och Pär städade Svea tittade han in för att kolla av tidsplanen, men eftersom vi inte var riktigt klara gick han ivrigt ut och kröp två timmar till på de vassa stenarna i snålblåsten med sin lupp i högsta hugg.
På Wasa har Micke servat klart bandvagn 12, reorganiserat reservdelscontainern och samlat ihop alla tomma aluminiumboxar. ”Sen var dagen slut”, meddelade han vid kvällens förbindelseprov.
Gonatt från oss på Steinnabben och Wasa!