I går var det söndag och även i Antarktis förtjänar man en ledig dag då och då. Fast i praktiken så blir det ändå en del jobb. Göran arbetade med en transekt strax söder om huset. Preliminära resultat säger att det växer lite mindre där, sannolikt för att det lagrats mera snö sedan huset kom på plats säsongen 1988/89.

Göran Thor studerar en transekt. Foto: Carl Lundberg

Pär hängde upp rullgardiner i vardagsrummet för att det skall gå att hålla föredrag och kolla på film med hjälp av projektor. Calle packade upp efter skoterexkursionen och jobbade med bild och text. Micke tog sig an att laga söndagsmiddagen eftersom ju även kocken skall få vara ledig.

Han hade bett om att få nötkött att mala till köttfärs. Istället fick han lammkött som utlovades vara benfritt och det skulle ju gå lika bra till spagetti bolognese. När köttet väl tinat visade det sig vara ben i varenda bit. Konstigt att skicka råvaror för buljongkok hela vägen till en av jordens mest isolerade platser kan man tycka.

En annan händelse på samma tema var att innan den sydafrikanska båten med vår frakt avgick från Kapstaden, så fick vi chans att be om komplettering av livsmedel. Åsa sammanställde noggrant en lista enligt, i vårt tycke, relativt anspråkslösa önskemål. Vitlök, svamp på burk, musslor på burk, whisky, rött vin, blåbärssylt, muffinsmix, Snickers eller motsvarande och choklad. Inköp och lastning skulle ske av den logistikfirma i Kapstaden som finska expeditionen använt sig av. Ett bolag som i vanliga fall gör detta åt sjöfartsindustrin tror vi. Hur som helst så var det vi fick en dunk med rödvin, åtta burkar med hela konserverade champinjoner och 12 burkar hallonsylt istället för blåbärssylten. Som tröstpris skickade dock finländarna med fem vitlökar och ett paket finska kex av märket Paussi. Ingen vet vad som egentligen hände med resten och vi kommer nog aldrig få veta heller, men man kan ju undra.

I dag var i alla fall en bra dag med fint flyt i samarbetet, på det där viset att allt bara funkar utan att knappt ett ord behöver växlas. Micke, Calle, Janne och Esa åkte iväg för att bärga den övergivna bandvagn 14 och dess container tre mil bort. Väl där kördes alla kranar på en gång för att tömma flaket på den trasiga vagnen. Allt gick lätt att dra loss trots att det stått i nästan en månad och det gick lätt och effektivt att jobba ihop.

Därefter togs två containrar upp från isen, så nu är det bara två lass kvar innan transportprojektet kan anses som fullföljt. Pär for kors och tvärs på skoter för att koordinera och koppla släp. En glädjens dag enligt Micke, för ingenting gick sönder och alla bandvagnarna är tillbaka på gården.

Stenskott på solcell på norra fasaden. Ger en föraning om hur mycket det kan blåsa här om vintern. Ett av de gamla fordonen har fått en sten stor som en golfboll genom rutan. Foto: Carl Lundberg

Göran har varit högeffektiv och trots en eländig blåst har han iklädd både skoteroverall och balaclava tagit sig igenom två transekter på Basen. Därmed är alla provytor i Vestfjella inventerade. Varje provyta är uppdelad i 250 rutor à 10*10 centimeter, som alla skall sökas av med den schweiziska luppen. Så det blir många timmar på den kalla klippan, men tålamodet tycks oändligt.

Dagens matupplevelse var mannagrynsgröten till frukost. Ingen av oss kunde riktigt komma på när vi åt det senast, så det måste ha varit ett tag sen. Kök och vardagsrum ser förresten ut lite som en byggarbetsplats, vilket är positivt för det hänger ihop med konferensutrustningen tillika hemmabioanläggningen. Pär är biografmaskinist och Micke sköter godiskiosken.

Kioskföreståndaren i den finska matcontainern på jakt efter biogodis som inte prasslar. Konserverad fisk prasslar till exempel inte. Foto: Carl Lundberg