Den envisa stormen med vår ofrivilligt förlängda vistelse på Wasa gjorde att vi fick tid till en ordentlig stängning av stationen. Stängningsproceduren är i stort sett det omvända uppstartsförfarandet, det finns en lathund att följa och den kör vi baklänges alltså. Utmaningen ligger i att få plats för allt och samtidigt göra det logiskt för de som ska öppna stationen nästa gång, så att det går så smidigt som möjligt.
De senaste dagarna har passerat lite som i dvala, vi gick ner på lågvarv och väntade helt enkelt ut stormen. När vindarna var som starkast höll vindmätaren på att blåsa sönder, så vi var tvungna att ta in den. Sen lät det som om det tilltog ännu mer, men hur mycket det egentligen blåste vet vi inte.
I stiltjen som lagt sig över stationen borde här kunna slappas en stund, men hur gör man då? Då schaktar man lite snö. Kollar till ventilationen. Fixar till en trög toalettdörr. Rätar upp hängande kylskåpsdörrar. Springer ner för backen och upp lika många höjdmeter igen.
Lyckliga av att vi gårdsfolk fick komma iväg på en egen liten expedition, så drog vi så på oss arbetsstället igen efter någon timmes sömn. Idag var det full fart med att packa och förbereda nästa forskningssväng.
Innan de andra ens hunnit vakna rullade alla hustomtar (Pär, Stefan och Karin) ner för backen i de blå bilarna och vi gav oss av på denna körning till Svea. Detta blev den mest praktiska lösningen, eftersom fältgänget då kan fokusera på att planera inför nästa tur och passa på att ta igen sig lite.
Efter lite övervägande kom vi till beslutet att göra en tur till vår andra forskningsstation Svea, med syfte att placera ut en depå med två skotrar, bränsle och ett bilsläp till forskargänget inför nästa etapp. Vi hoppas att detta ska ge dem fler möjligheter att komma dit de vill.
Här måste man ständigt vara öppen för nya uppgifter. Fokus skiftar efter aktuella behov och det man för stunden givit sig på kan plötsligt bli nedprioriterat. Istället för att installera gasolen har det brustna godset i schaktbladsarmarna på bandvagn 15 svetsats ihop.
Ännu en kall, grå och blåsig morgon som framåt dagen och övergick i sol och vindstilla. Underbart. I detta väder har alltså gårdsarbetet fortlöpt. De stora bandvagnsslädarna fylls på med fler soptunnor. 40 fat får plats i ett lager och ofta staplar vi två lager. Emellanåt dras slädarna ut till kusten och skräpet lyfts ombord på något fartyg. Men nu är det flera år sedan sist och mängden skräp som ska härifrån blir större.
I dag började arbetsdagen med att byta flaggstångslinor. De fyra flaggstängerna har blivit gamla blivit slitna av väder och vind. Även linorna har blivit utmattade och börjat slacka, och därmed även börjat smattra mer och mer. Något man visst bara lägger märke till när man krupit ner under täcket och det är tyst i huset. Men att då tassa ut i pyjamasen för att spänna upp linorna igen är inte något som frestat, istället har man satt i öronproppar och lagt kudden över huvudet. Men så igår kväll blev de ihågkomna när vi ännu ytterkläderna var på.
Och så var vi bara tre kvar. Igen. Nu har vi precis skickat iväg forskargänget och fyra logistiker på en ny fälttur. Klockan ringde kvart i fem här på söndagsmorgonen och kl. 6 fanns det nybakta frallor för dem att ta med i lunchpaketet. Medan den förra turen var en kort testtur på ett par dagar, för att bekanta sig med bilarna, campingprylarna, forsknings- och kommunikationsutrustning, så är detta en avsevärt större tur.
