Genomgång av rutter och satellitdata. Foto: Karin Winarve

Test av ultraljudsapparater. Foto: Karin Winarve

Varför laddar batteriet ur? Foto: Karin Winarve

Surrning av last på bilarna innan avfärd. Foto: Karin Winarve

Och så var vi bara tre kvar. Igen. Nu har vi precis skickat iväg forskargänget och fyra logistiker på en ny fälttur. Klockan ringde kvart i fem här på söndagsmorgonen och kl. 6 fanns det nybakta frallor för dem att ta med i lunchpaketet. Medan den förra turen var en kort testtur på ett par dagar, för att bekanta sig med bilarna, campingprylarna, forsknings- och kommunikationsutrustning, så är detta en avsevärt större tur.

Packningen består av samma grejer men inkluderar lite mer mat. Den här gången bär det av 200 km söderut in mot högplatån, med Milorgfjella som destination. De kom i väg vid kl. 7 och med tanke på det mycket varierande före vi upplevt hittills så räknar vi med att det kan ta dem allt från 10 till 30 timmar att köra. Vi hoppas de kan komma fram i hygglig tid i kväll så att de slipper köra under natten eller stanna och slå upp lägret.

Fältcamp på isvidden. Foto: Karin Winarve

De planerar vara  en vecka i området kring Milorgfjella för att samla sten och inte vilka stenar som helst hoppas jag att ni förstår. Stefan, Pär och jag, som denna gång upprätthåller driften och livet på Wasa, vinkade av dem från balkongen med en andra kopp kaffe i handen. Så fort bilarna svängde runt vårt berg Plogen så försvann dem ur sikte, men vi kan fortfarande höra dem över radion. Eftersom däcktrycket behöver justeras beroende på föret, höjden och solen, så vi hör dem prata över radion hela tiden. Fyrhjulingen checkar av med sexhjulingen om det inte är dags att justera däcktrycket.

Plogen i ny skepnad. Foto: Karin Winarve

När vi plockat in frukosten, diskat och röjt undan i huset ska vi göra en plan för dagarna här på Wasa. Men just nu pustar vi ut en stund. Det är minst sagt hektiskt med en full station, grytor som ska puttras, surdeg ska matas, bröd bakas, gasregulatorer som ska rensas och bytas, gasflaskor med icke antarktisanpassad gasol ska värmas, värmare ska meckas med, ström ska tillgodoses för allsköns ändamål, icke ändamålsenliga ting ska justeras för att passa, sladdar ska skarvas, manicker ska kalibreras, utrustning ska provköras, kommunikationspryttlar ska kommuniceras, diskmaskinen ska tömmas, rutter ska kollas mot satellitdata, dammråttor ska jagas ut, vatten ska hämtas och pumpas in, tvätt ska köras och hängas, fordon ska tankas och meckas med, frysen ska trixas med och dasstunnor bytas. Förutom detta ska det förberedas för forskning.

Full tank tack. Foto: Karin Winarve

Så nu väntar alltså några dagar med ungefär samma arbete, men skillnaden att vi är tre istället för elva. Det blir förvisso lugnare, men vi kommer att ha tillräckligt att göra. Kanske tar vi ännu en kopp och pustar en stund till innan vi gör slag i saken.

Vi enas om att en städning av stationen, förråden och gården ligger närmast på agendan. Så vi får helt enkelt ta ett krafttag i evighetsgörat på återvinningscentralen med sortering, märkning, stängning och flyttning av sopemballagen (faten). Sedan ska vi nog börja se över värmen i olika delar av stationskomplexet inför slutet av säsongen, ingen ska behöva frysa när temperaturen sjunker i februari.

Antarktislabb. Foto: Karin Winarve

Vattenhämtning vid blåisområdet. Foto: Karin Winarve

Måltider, bröd och fika ska tillagas inför nästa fältexkursion på ca 20 dagar.

Eventuellt så småfixar vi med diverse vitvaror i köket så att dörrar går att stänga utan våld. Allt för att fältteamet ska känna sig välkomna när de återvänder.

Ha en skön söndag!