Stefan flaggfiskar. Foto: Karin Winarve
I dag började arbetsdagen med att byta flaggstångslinor. De fyra flaggstängerna har blivit gamla blivit slitna av väder och vind. Även linorna har blivit utmattade och börjat slacka, och därmed även börjat smattra mer och mer. Något man visst bara lägger märke till när man krupit ner under täcket och det är tyst i huset. Men att då tassa ut i pyjamasen för att spänna upp linorna igen är inte något som frestat, istället har man satt i öronproppar och lagt kudden över huvudet. Men så igår kväll blev de ihågkomna när vi ännu ytterkläderna var på.
Försöket att spänna linorna resulterade i att de istället gick av och den svenska flaggan seglade iväg och landade en bit bort bland stenblocken. Den brittiska och norska flaggan hölls kvar i en endaste sytråd och den amerikanska flaggan slängde som en trasa likt i Ida i toppen av flaggstången och var helt omöjlig att få ner. I morse fiskades den tillslut ner av Stefan som tillverkat ett flugfiskespö av bambukäppar. Så idag bytte vi alla linor och nu står flaggorna rakt ut och smattret har tystnat. Vinden var isande kall och att knyta knutar med bara fingrar gjorde dem vita på nolltid. Tänk om hösten redan är här?
Strutsskav. Foto: Karin Winarve
Inomhus drog Wasa Catering igång verksamheten igen med turmiddagar som ska tillagas inför nästa färd. En Carbonarastyle-sås till pasta, en svampbaserad gryta med lite pinjenötter, kronärtskocka och parmesan som kan funka till ris.
Till nästa rätt får kycklingbitar marinera ett dygn till en Murgh Makhani – indisk smörkyckling. Med kyckling som huvudråvara blir det ytterligare en rätt som Calle önskat med mycket dijonsenap. Eftersom det saknas recept så får jag improvisera, kanske lite dragon kan bli gott. Och så kan tänkas att norrlänningarna skulle uppskatta renskav, fast det får ju bli på struts istället för ren. Med rätta kryddningen och lite lingonsylt till kommer nog ingen att märka någon skillnad. Palt har redan varit på menyn och resterna sparas i frysen till väl valt tillfälle, för ”det enda som är bättre än palt är uppstekt palt” – citat Ola.
Om all mat säger Pär ”det var gott, idag med”. Jag har inte riktigt fått koll på vad som skulle kunna tänkas vara extra gott.
Stefan säger ”mmm”. Antar det betyder godkänt av en allätare. Det är ett tacksamt jobb att laga mat åt folket här, de är ute och jobbar och blir hungriga och då verkar allt vara gott.
Byte av soptunnor på Wasa ÅVC. Foto: Karin Winarve
Efter lunch mojnade vinden och solen värmde igen, snabba växlingar. Så på gårdsplanen blev det mycket gjort. Sopbilen har kört kvarteret runt och färgmärkt, stängt, lastat på, fraktat och lastat av soptunnorna (bränslefat). På Wasa ÅVC färgsorterar man enligt koderna; blått för metall, grönt för glas, svart för köksavfall, orange för brännbart och brunt för – ja det kan ni nog gissa. De tomma bränslefaten öppnas med en konservöppnare modell XXL och när fatet är fullt stängs och låses locken fast genom ett rejält knäck med den största skiftnyckeln. Skiftnyckeln måste dock vara smal och vass i näbben för att stansa ut lagom stora låsflikar. En konst. Åkericentralen har hämtat ner ett stort gäng långa aluminiumrör som utgjort ramverket till den atmosfärsradar som var monterad på slätten ovanför stationen och var i drift i MARA-projektet från 2006 till 2010.
Aluminiumrör är nog bra att ha. Foto: Karin Winarve
Rören och en mängd tillbehör ska tömmas från den barack som då användes som mätstation. Baracken behövs nu till andra ändamål. Vi har gasol från Sydafrika som inte duger till i kyla. Efter olika projekt med att försöka svartbeklä, parallellkoppla tuber, rensa regulatorer och andra trix som givit visst men inte tillräckligt gott resultat, återstår nu att försöka värma upp dem i baracken, som får forslas ner på gårdsplanen. Vad vi nu ska använda de ca 170 stycken 4 meter långa ca 45 mm tjocka aluminiumrören till återstår att lista ut. Idéer är det inte brist på. Tre stycken har vi redan fått användning för, de ska staga upp den allt mer svajiga balkongen.
Krokodilryggen. Foto: Karin Winarve
Finvädret lockar gärna ut en på balkongen. Dem vetter åt söder och bjuder på kvällssol, oftast ligger den dessutom i lä. Där har man en vacker utsikt mot grannberget Plogen, som alltid överväldigar en i ny skepnad. Man kan inte ta nog med foton. Andra bergsformationer i närheten är Fossilryggen som ligger 5 mil härifrån. Där har man hittat fossil från blad, som kommer från den tid då detta område låg på tropiska breddgrader – svindlande tanke. Vid vattenhålet lurar en annan stenformation, Krokodilryggen. Det är precis så att ryggkotorna, flankerna och en del av svansen sticker upp genom blåisen. Apropå infrusna djur, det kom ett rykte österifrån om att man för några år sedan hittade en mumifierad krabbätarsäl som var några tusen år gammal, bakom Basen. Stämmer det?