Gasolhyddan på plats. Foto: Karin Winarve

Dagarna har fortsatt i samma anda på stationen. I köket produceras fältmiddagar för kommande turer. På gården har MARA-hyddan parkerats på sin nya plats bakom generatorcontainern och den sattes fast med vajrar. Solen har värmt på dagarna och det har gjort att gasleveransen till huset fungerat hyggligt, därför får installationen av gasolen i MARA-hyddan får vänta till det blir kallare.

Här måste man ständigt vara öppen för nya uppgifter. Fokus skiftar efter aktuella behov och det man för stunden givit sig på kan plötsligt bli nedprioriterat. Istället för att installera gasolen har det brustna godset i schaktbladsarmarna på bandvagn 15 svetsats ihop, så nu kan vi raka bort drivor av snö.

Gamla bandvagn 13 som har stått med fastlåsta bromsar har vi trilskat ut ur sitt containergarage och parkerat på en planschaktad yta i lä bakom verkstadscontainern. Där har vi hissat upp bandvagnen så ena frambandet hänger fritt. Den klonkar, ger ifrån sig stort oljud från drivlinan och den har fått körförbud. Felsökning pågår.

Äldsta 12:an är en trotjänare och tjänstgör som vattenhämtarfordon.

Bandvagn 14 står ännu kvar i sin container. Under en slitsamtur till Neumayer för något år sedan gick växellådan sönder och den måste nu bytas.

I kväll tänkte vi lyxa till det med en god middag. En köttklump av okänd modell åkte in i ugnen med lite örter, men det visade sig vara segaste biten någonsin. Men trots att middagen blev lite av besvikelse så blev nästa dags pyttipanna till lunch (av samma bit) en desto mer lyckad anrättning.

Från fältgänget fick vi höra att Antarktis och Milorgfjella ingav respekt i sin storhet, att snöförhållanden var mycket svåra.  Några önskade provtagningsplatser låg på de övre delarna på högplatån, men försöken att ta sig upp dit fick överges. Några prover kunde tas från lägre platser istället. Då de inte kom vidare beslutade de sig för att återvända till Wasa någon dag tidigare, med planerad ankomst i kväll. Det gav oss än mer eld i baken så hela dagen idag gick åt att laga färdigt så många turrätter som det hanns med – med risk för att ena rättens kryddning hamnade i den andra och vise versa.

Och att färdigställa stationen för ett gäng hungriga, trötta, luktande (av uteliv) och något modstulna (men ändå optimistiskt positiva) äventyrare. De dök upp lagom till middag idag och vi fick ta del av deras upplevelser.

De har ett stort projekt att ro i land och stor möda läggs ner för att det ska funka. Nu väntar ett par dagar för att fundera ut nya strategier och mobilisera nya krafter.