Den envisa stormen med vår ofrivilligt förlängda vistelse på Wasa gjorde att vi fick tid till en ordentlig stängning av stationen. Stängningsproceduren är i stort sett det omvända uppstartsförfarandet, det finns en lathund att följa och den kör vi baklänges alltså. Utmaningen ligger i att få plats för allt och samtidigt göra det logiskt för de som ska öppna stationen nästa gång, så att det går så smidigt som möjligt.

Alla fordon ska parkeras in i sina containergarage, där de ryms med ytterst liten marginal. Batterier kopplas bort, fjäderbromscylindrar ska släppas så fordonen kan släpas ut om de inte skulle starta, hjulgående fordon pallas upp ifall luften skulle pysa ut, kranar fälls ned. Då vi till denna säsong blivit med två bilar, har vi fler fordon än garageplatser och därför fick äldsta bandvagnen, BV12 (Bettan), lämnas utomhus.

Det är ett avancerat 3D-pussel att få plats med allt. Foto: Pär Ljusberg

Det ska finnas bränsle till generatorn, gas i flaskorna och batteriladdarna ska vara förberedda. Lådor, skotrar, dunkar, tankar, schaktblad, grävskopa, elverk, verktyg och allt annat pusslas in där det finns plats. Allt som lämnas utomhus ska surras fast med spännband som ska klara lång tids exponering för väder och vind. Dörrar, luckor och fönster ska säkras och springor ska tätas. Lock skruvas fast på alla skorstenar och ventilationsöppningar. Kommunikationsutrustning ska monteras ner, gasledningar ska strypas, elsystem stängas av så inget står och tjuvdrar ström. Allt sänglinne och handdukar ska tvättas och hängas innan allt vatten töms ut, vattenledningar ska tömmas och vattenlås öppnas. Filter och pluggar plockas bort på disk- och tvättmaskin. Repet ska dras i Vasaloppet (toan), matrester ska slängas. Det sista som åkte var surdegen, yoghurtkulturen och odlingen.

Igår morse, 27 februari, var vi alltså redo att lämna Wasa. Det blev tidig frukost, samtidigt gjorde vi lunchpaket. Vi var många som hjälptes åt med de sista bestyren, så det gick undan. Ola E och Calle körde skytteltrafik med packning ner till landningsbanan på isen. Henrik T rapporterade väder varje timme till meteorologen och höll kommunikationen med Troll och flyget. Vi fick veta att Lidia, Baslern vi skulle flyga ut med, hade lämnat Troll strax efter 9, så Henrik H och forskarna började gå nerför backen de fyra kilometrarna till banan.

Nu stänger vi dörren och åker härifrån. Foto: Karin Winarve

Nu hade vi två timmar på oss att göra det där allra sista innan vi städade ut oss själva, vred ur skurtrasan och haspade igen dörren. Här behövs inga nycklar, de blir bara till besvär. Vill man kliva in har man antagligen anledning till det och är då välkommen. Med eld i baken och vemod i sinnet vände vi ryggen mot Wasa som varit vårt hem den senaste tiden och lufsade nerför backen vi med. Calle sladdade in sista skotern i sista tomma utrymmet och kom springande ikapp oss. Med en knapp kilometer kvar kom Lidia cirklande in över oss och landade på snön, vilken tajming.

Bråttom nerför backen för att hinna med flyget. Foto: Karin Winarve

Lidia kommer in för landning. Foto: Karin Winarve

Lastning. Foto: Karin Winarve

Medan Neil och Jenny samlade in de sopsäckar som markerat landningsbanan lastade vi andra in bagaget i planet. Vid elvatiden lyfte vi och vinkade av Wasa. Flygningen till Troll gick på två timmar – vädret och utsikten var fantastisk. Utan tryckkabin kändes de dryga 4 000 metrarna för vissa. Landningen var så smidig att den inte ens kändes, de kanadensiska piloterna är väldigt skickliga. De sju som skulle med den direkt anslutande flygningen till Kapstaden blev kvar på landningsbanan i väntan på det större flygplanet som skulle ta dem till Kapstaden. Vi fyra som får vänta på nästa flyg på Troll blev skjutsade in till stationen i den gamla bandvagnen ”Svensken”. Här tog vi alltså avsked av våra gamla och nyvunna vänner.

Fullastade. Foto: Karin Winarve

Vacker utsikt över nästa säsongs provtagningsplats – Borgmassivet. Foto: Karin Winarve

Vi fyra som blir kvar på Troll blev varmt välkomnade med kramar, färsk frukt och grönsaker. Nästa flyg ut är planerat till onsdag, men nu vankas ett nytt stort oväder just då, så i bästa fall kommer vi kanske härifrån på fredag. Livet på Troll är väldigt bekvämt, så det kommer inte att gå någon nöd på oss, men våra kommande hemresor och planer måste dirigeras om, semestrar ställas in eller ändras, flygbiljetter och hotell ombokas. Det är ju trist, men något som man måste ha med i beräkningen när man åker till Antarktis. Här är det vädret som bestämmer och det är bara att finna sig i det. Ryktet säger att det vankas badtunna i morgon, så vi har något att se fram emot.

Äntligen ostbågar. Foto: Karin Winarve