Redo att hämta hem mera sten. Foto: Karin Winarve

Ännu en avfärd och farväl i finväder. Hoppas det står bi. Nu har vi städat ut gänget, sopat grus, dammsugit, kastat sopor, plockat undan, tvättat, diskat, piskat mattor och rengjort den återanvändningsbara dammsugarpåsen, vilket morrande pälsdjur motvilligt lät sig dras ut ur. Var kommer allt damm ifrån i denna sterila miljö undrar vi. Vi lägger stor skuld på ullfrottésockorna som vi nya fått inför detta uppdrag. Maken till tåludd får man leta efter och det har redan gått hål på tå och häl. I stiltjen som lagt sig över stationen borde här kunna slappas en stund, men hur gör man då? Då schaktar man lite snö. Kollar till ventilationen. Fixar till en trög toalettdörr. Rätar upp hängande kylskåpsdörrar. Springer ner för backen och upp lika många höjdmeter igen.

Fältgänget hörde av sig längs vägen. Vägen in till Heimefrontfjella och depån vid Steinnabben gick undan i finvädret. De tankade där, hakade på släpvagnen och drog igång skotrarna. På den vidare färden sydväster ut blev föret mjukare men de kom ändå fram till den planerade baslägerplatsen i anständig tid. Nu hinner de slå upp läger och få en riktig natts sömn. Bergen här ser tydligen bättre ut rent tillgänglighetsmässigt, så det verkar lovande. Vi hade gärna delat deras utsikt just nu, man kan bara gissa på att den är magisk.