Blogs

Här kommer mitt sista resebrev från SWERUS-C3. Allt praktiskt forskningsarbete är avslutat och vi har endast resan över en liten bit av Karahavet och Barents hav kvar.

Senaste veckan har det blivit allt mer tydligt att vintern börjar närma sig. Vi har arbetat oss upp längs Lomonosovryggen i stort sett i helt öppet vatten upp till närmare 85 grader nord. Där stötte vi på iskanten som både bestod av is som överlevt sommaren och en hel del ny is som bildats under de senaste veckorna.

Forskningsmässigt har ytterligare en framgångsrik vecka passerat. Vi inom vattengänget har ytterligare kompletterat vårt program och håller just nu på och ta stationer längs den sista av de sektioner vi planerade i det ursprungliga programmet. Vi arbetar nu i öppet hav längs en av de stora undervattensryggar som skär igenom den Arktiska oceanen, Lomonosovryggen. Vädret är dock på vår sida.

Åter har en vecka förflutit i den lunk vi vant oss vid. Provtagning och analyser mest hela dygnet runt. Ibland mer intensivt och ibland mindre.

Under veckan har vintern kommit till oss. Vinden har varit kring 10 m/s och temperaturen ett par minusgrader. Det har också snöat vilket lett till ett tunt täcke på däcket mellan våra rum och huvudbyggnaden. Tur att vi är förberedda på Arktis kyla!

Då har vi kommit igång med del två av SWERUS-C3, efter byte av besättning och forskare är vi nu i full fart med forskningen. Det har varit en hel del väntan för oss åtta personer som är med på båda delarna av expeditionen.

I morgon eftermiddag beräknar vi att komma fram till Barrow och då förbereda utbyte av personal, bunkring av diesel, och lastning av en del matvaror. Vi kommer nog att ligga där en stor del av kommande vecka, allt beroende på hur väder och vind påverkar arbetet.

Vi stävar nu mot söder efter att ha avslutat ett provtagningsprogram ut mot djupbassängen längs longitud 175 grader öst. Den djupaste stationen var på 500 meters djup och här såg vi tydligt hur vattnet som flödar in från Atlanten följer botten längs kontinentalbranten.

Söndag kväll igen och jag är i labbet och analyserar prover från senaste stationen som vi besökte strax efter 18.

Nu börjar det hända intressanta saker med kemin. Syrekoncentrationen börjar bli låg nära botten, en tydlig signal på nedbrytning av organiskt material.

Stationerna ligger tätt och eftersom vi inte har is går det snabbt att ta sig mellan dem. Men som tur är behövs lite undersökningar med Odens olika ekolod för att finna de optimala platserna för provtagningen. Och då talar vi om de områden där metan läcker ut från sedimentet som bubbelkaskader.

Första dagarna i öppet hav men sedan dess har vi kämpat oss fram igenom isen. Ibland har det funnits mycket öppet vatten mellan isflaken och då gör vi bra fart, men under de senaste dygnen har det varig ganska svåra isförhållanden.

Det var en fantastisk dag med en sol som strålade från en klarblå himmel. För mig kom minnen från 34 år tillbaka. Det var då jag lämnade Tromsö för min första Arktisexpedition, Ymer-80, också det i ett strålande väder.