En sen kväll fick vi besök i vårt läger av en ung hona. Foto: Anders Angerbjörn

Hej,

Vi är tillbaka i Pevek efter en fantastisk expedition till Wrangels ö och Tjaun. Den här texten kommer mest att handla om Wrangel.

Vi har med oss prover av alla möjliga slag, allt från 150 mammutbetar, vackra växter, fula växter till mängder med data. Alla har kommit tillbaka friska med många äventyr att berätta.

Vi såg 50 isbjörnar, de flesta längs stränderna, men många isbjörnar vandrar också in på ön. Det är alltid en hel del isbjörnar runt Wrangels ö. Det beror delvis på att det är många honor gräver en snögrotta i en snödriva på ön, där de sedan övervintrar och föder sina ungar. Under övervintringen vill de ligga med fast mark under sig och inte i en snögrotta ute på isen, som exempelvis hanarna kan göra. Många av honorna med ungar drar sig undan in på ön och ligger i en sluttning tillsammans med sin unge från i år eller från i fjol.

Snart börjar valrossarna att kalva och då blir det kalas. Om isen ligger kvar runt ön kalvar de flesta valrossar ute på isen. Men om isen har försvunnit, som den oftast har numera, så kalvar valrossarna längs sandiga uddar på Wrangels stränder. Då kan det gå hett till bland isbjörnarna och honor med ungar kan hålla sig lite i bakgrunden.

De unga djuren är också ofta ute på vandringar runt ön, nyfikna och oerfarna. En sen kväll fick vi besök i vårt läger av en ung hona. Jag gick ut i långkalsongerna och stod bakom knuten. Isbjörnen såg inte mig och jag såg inte henne. Men Alexei Tichonov såg henne från sitt fönster och skrek: Go into house! Polar bear very close! Jag vände mig förvånad runt och tittade på isbjörnshonan 25m bort. Hon tittade precis lika förvånad på mig. Jag sprang tillbaka runt mitt hörn och upp på trappan. Hon vände sig lite motvilligt om och lufsade ner mot jokken. Hon vände sig om flera gånger och gick sedan runt vårt hus på kanske 100 m avstånd. En av parkvakterna, Igor, kom rusande med en spade och fackla för att skrämma bort björnarna, men han löste inte ut facklan. Sedan stod vi alla på trappan och fotograferade den förvånade björnen. Kanske var det hennes första kontakt med människor.