Position: 88°N, 179°W
Väder: Molnigt, temperatur -0,5 °C, vind 4 m/s

Calanus hyperboreus, Calanus glacialis och Metridia är kanske inga namn man hör dagligen. Men för en av forskargrupperna ombord är det tre välbekanta namn på dominerande arter av hoppkräftor här i Arktis. I dessa kalla vatten är 90 procent av alla djurplankton hoppkräftor.

I haven är växter och djur sammankopplade i en stor näringsväv där basen utgörs av plankton. Växtplankton äts av små djurplankton som sedan blir till föda åt större djurplankton, bottenlevande djur eller fiskar. På så vis byggs en stor näringsväv upp. Växtplankton tillsammans med bottenlevande alger utgör grunden för nästan allt liv i havet. Genom fotosyntes ombildar de solenergi, koldioxid, vatten och näringsämnen till kolhydrater och andra livsbyggstenar. Växtätande djurplankton är nästa betydelsefulla led i havens näringsväv. När ett djur äter en växt eller ett annat djur innebär det att energi och material förflyttas till detta djur. För att kunna studera de olika leden i näringsväven är det därför viktigt att mäta dessa födointag.

I det stora labbet som är placerat i Odens för står flaskor och vattendunkar, som strax ska fylls med havsvatten från den hittills ständigt krånglande vattenpumpen, uppradade. Bakom en samling av böcker, skålar och en tuss använt hushållspapper ligger pipetter i olika storlekar på en av arbetsbänkarna. I ett av mikroskopen räknas just nu antalet fekaliepellets (avföring) i ett vattenprov.

Med hjälp av ett nät som sänks ner till 100 meter fångas fyra av de mest förekommande arterna av hoppkräftor i Arktis, för att i labbet senare inkuberas en och en i flaskor under 24 h. När det är tid att ta ner försöket räknas antalet ägg och pellets som djuret lagt i vattnet, vilket är ett mått på hur mycket det ätit under ett dygn. Ett urval hoppkräftor får på detta sätt representera hela djurplanktonsamhället, där man genom att få ett mått på hur mycket de äter kan göra en beräkning på mängden energi som förs uppåt i näringsväven. Detta kan till exempel användas för att uppskatta hur mycket fisk djurplanktonsamhället kan bära. Genom att räkna antalet pellets kan man även se hur stor mängd material som sedimenteras ner och blir till mat åt bottenlevande djur. Pellets från hoppkräftor är också en stor födokälla för många andra djur i vattenmassan.

Multinät. Foto: Daniella Gredin

Under stationer där det så kallade multinätet används, artbestäms och räknas djuren. Nätet sänks ner till 250 meter och öppnas och stängs på fem olika djup. Forskargruppen använder också vatten ur provtagaren på CTD:n för att bestämma mängden klorofyll, som är ett mått på antalet växtplankton. Dessutom tas prover för att bestämma sammansättningen av växt- och mikrozooplankton.

Vi har firat ytterligare två födelsedagar ombord, varav den ena var en jämn sådan. I söndags samlades vi alla i baren för en gemensam fördrink innan vi tillsammans slog oss ner i mässen för att avnjuta en riktig festmiddag med både förrätt och ostbricka. Molnen ligger tunga över oss och har gjort så i flera dagar.

Daniella Gredin, Polarforskningssekretariatet, och Kajsa Tönnesson, Göteborgs universitet

Molnen ligger tunga över oss. Foto: Daniella Gredin