Arktis marina miljösystem – då och nu
20 augusti 2014 - 4 oktober 2014Som ett resultat av ett allt varmare klimat har den Arktiska oceanen och dess kustområden genomgått en rad miljöförändringar. Detta har visat sig genom krympande havsis och större områden med öppet vatten, vilket innebär att vågor kan byggas upp och öka kusterosionen. En teori är att de varma vattenmassorna som strömmar in från Nordatlanten till Arktiska oceanen bidrar till att gas frigörs, när de tidigare stabila gashydraterna i kontinentalsluttningens sediment löses upp.
Syftet med SWERUS-C3 var att undersöka aktuella och historiska samband mellan klimat, kryosfär och kol (climate, cryosphere, carbon: C3) i den östsibiriska delen av den Arktiska oceanen. Under expeditionens andra etapp så utfördes både en geofysik kartläggning av havsbottnen och provtagning av bottensediment för att kunna studera den arktiska havsisens historia, metanutsläpp, historiska förändringar i bottentemperaturer samt omvandling och transport av kol från den östsibiriska shelfen till djuphavet. För att förstå vad som händer med klimatet i dag och förbättra vår förmåga att förutse vad som kommer att hända i framtiden, så behöver vi veta mer om hur förändringar av Arktis marina kryosfär och kolcykel eventuellt kan påverka jordens klimatsystem.
Majoriteten av arbetet som skedde under den andra etappen gjordes på internationellt vatten, men en del av forskningsarbetet utfördes inom Rysslands exklusiva ekonomiska zon. Högkvalitativ data samlades in på alla inplanerade forskningsområden. Isförhållandena var lindriga under hela expeditionen och flera av mätområdena täcktes bara till 20–50 procent av havsis, och en del områden var till och med helt isfria. De gynnsamma isförhållandena gjorde det möjligt att kartlägga havsbottnen med flerstråligt ekolod och chirp-ekolod längs optimala undersökningslinjer, istället för mellan isflödena. Detta gjorde att vi kunde samla in data för kartläggning av havsbottnen med mycket högre kvalitet än vid någon annan expedition med isbrytaren Oden i den Arktiska oceanen. De goda förhållandena innebar också att forskningsarbetet kunde slutföras en vecka tidigare än planerat, vilket gav oss möjlighet att utöka forskningsområdet ytterligare längs Lomonosovryggen (figur 1). Detta underlättade en av målsättningarna för SWERUS-C3 – att koppla miljödata för kontinentalsockeln och kontinentalbranten till den djupa centrala delen av Arktiska oceanen. Det står hur som helst klart att datainsamlingen och provtagningarna under expeditionens andra etapp kommer att bidra med viktiga kunskaper om hur Arktis mycket känsliga (paleo)miljösystem fungerar.