Sommaren 2017 arbetade forskare på Ellesmereön i nordvästra Kanada för att med hjälp av bergartsprover ta reda på om bergarterna på Ellesmereön kan ha varit en del av ett sammanhängande landområde under tidsperioden Neoproterozoikum för 1 000–542 miljoner år sedan. Landområdet sträckte sig eventuellt från Alaska till Ellesmerön i Kanada, längs den nordligaste kanten av Grönland och ändå bort till sydvästra Svalbard. Om hypotesen stämmer har denna sammanhängande terräng splittrats genom att Nordatlanten öppnades, och eventuellt ännu tidigare genom att jordskorpan förskjutits horisontellt.

För att undersöka om det finns kopplingar mellan dessa uråldriga högtrycksbergarter flög forskarna till Ellesmereön och byggde sedan ett basläger vid Yelverton Inlet på öns nordliga sida. Med hjälp av nästan obegränsad tillgång till helikopter kunde forskarna samla prover från stenhällar från ett område med en radie på mer än 100 km.

Insamlade prover har skickats till olika laboratorier för analyser, bland annat kommer proverna att dateras och ämnessammansättningen undersökas.