Siltsten

Siltsten (mörk) under en stor basittröskel (grå). Foto: Christian Tegner

Trots att Arktis har utforskats i mer än 50 år är frågorna kring dess ursprung fortfarande föremål för aktiv diskussion och debatt. Att förstå hur den amerasiska bassängen formades är viktigt då den bland annat har påverkat den tektoniska utvecklingen av de omgivande kontinentalsocklarna och den globala havscirkulationen, vilken har stor inverkan på det globala klimatet.

Geologiska piercing points (förkastningar, sprickzoner, veckningar, etc.) är avvikande geologiska företeelser som gör det möjligt att testa tektoniska rekonstruktioner, vilka visar hur jordens kontinentalplattor har rört sig genom historien. Ögruppen De Long i ryska Arktis kan vara en piercing point för rekonstruktioner av Arktis utveckling, precis som de vulkanoklastiska klipporna på Henriettaön och Jeannetteön. De yngre basalterna på Bennettön kan också representera en piercing point, men från en annan tidsepok.

Klippor

Klipporna högst upp på ön utgörs av basaltflöden. Foto: Christian Tegner

Vi vet fortfarande inte om De Longöarna bör inkluderas som en del av Arctic Alaska-Chukotka Terrane (AACT), eftersom AACT:s gränser inte har definierats med tillräcklig säkerhet i området (figur a). Beroende på vilken ålder klipporna har på Henriettaön och Jeannetteön, och om de tillhör AACT eller inte, kan dessa öar ha förflyttats från en ursprunglig position nära Nordamerika (figur b). Vidare kan åldern på dessa klippor hjälpa oss att säkerställa om de arktiska orogenerna (bergbildande geologiska händelser) fortsätter bortom Lomonosovryggen (figur b).

Tektonisk bild över Arktis

Figur a: Tektonisk bild över Arktis för ca 55 miljoner år sedan. Notera att de orogena händelserna bortom Lomonosovryggen är okända.
Figur b: En arktisk rekonstruktion för ca 130 miljoner år sedan som visar Henriettaön och Jeannetteön (HJ) som en piercing point och som en del av the Arctic Alaska-Chukotka Terrane (AACT). I denna rekonstruktion ligger HJ kvar i linje med Nordamerika. Den breda vita linjen i figur b representerar den mest troliga ursprungspositionen för Henriettaön och Jeannetteön. Efter Pease (2011)

Efter att ha tagit oss till Tiksi med kommersiellt flyg gick vi ombord på det ryska fartyget Mikhail Somov, som tog oss till De Longöarna. Vi använde en helikopter för att ta oss mellan skeppet och öarna varje dag. Ögruppen De Long består av fem öar: Bennettön, Henriettaön, Jeannetteön, Zjochovön och Vilkitskijön. Vi besökte dem alla, men fokuserade på geologin hos de tre förstnämnda för vårt kartläggnings- och provtagningsprogram. Väl på land arbetade vi till fots och samlade in data och prover medan vi vandrade över öarna. Detta var den första geologiska expeditionen till Jeannetteön sedan 1933! Att tillämpa modern geokronologisk och geokemisk teknologi kommer verkligen att vara banbrytande och kommer att bidra till att bestämma ålder och tektonisk kontext för dessa öar.

Vulkanoklastiskt sediment

Den minsta ön i De Longarkipelagen. Vulkanoklastiskt sediment. Foto: Victoria Pease

Under 2014 kommer vår provsamling att användas för att utvärdera de olika sedimentens och bergarternas ålder och ursprung. Denna information kommer att användas för att avgöra om de olika öarna är lika gamla och om de delar tektonisk historia. Om möjligt kommer vi att etablera kopplingar till andra platser i Arktis, som Svalbard, Franz Josefs Land etc. Till slut kommer vi att använda våra analysresultat för att avgöra om De Longöarna kan bidra som piercing point för att testa tektonisk rekonstruktion i Arktis. Om så är fallet, kommer vi att försöka avgöra vilka arktiska orogena händelser som dessa öar hör ihop med.