Marcelo i vilda södern. Foto: Jonas Hagström

På lördagen vaknade vi till blå himmel utan ett moln – inte helt vanligt i dessa trakter! Vi fick med oss ett lunchpaket från köket och kryssade ner för sluttningen bland soporna till en något äldre del av sekvensen än den vi har jobbat i de senaste dagarna. Vi hittade inte så mycket fossil denna gång, men detta kompenserades av att landskapet var så intressant. Det såg ut som Vilda Västern med randade platåberg, genomskurna av en djup kanjon.

Fördelen med att åka till polartrakter som Antarktis är att geologin inte skyms av blommor och andra ”grönsaker” – allt är ren geologi. Nästan alla discipliner inom ämnet kan studeras här på Seymour Island. De snarkande brasilianarna som jag delar rum med till exempel, de studerar själva bergarten som fossilen ligger i för att försöka förstå i vilken miljö avsättningen bildades.

Nere vid vattnet råkade vi störa två adéliepingviner som låg och slappade i en snödriva. Man blir alltid full i skratt när man ser dem vagga fram men flaxande vingstumpar som små rundlagda hovmästare!

De hajtänder vi hittade under dagen ska eventuellt användas för att göra syreisotopanalys på. Resultaten visar vilken temperatur havet hade som hajarna simmade i för 40 miljoner år sedan. Den stora frågan är nämligen NÄR Antarktis släppte taget om Sydamerika och havsströmmarna kunde cirkulera fritt runt kontinenten. Detta gav i sin tur upphov till den stora nedfrysningen som satte stopp för den Edens lustgård som vi studerar – den kyla som fortfarande har Antarktis i sitt grepp.

Adéliepingviner – små rundlagda hovmästare. Foto: Jonas Hagström

På söndagen fick vi veta att vi ingår i kökspatrullen denna dag. Det innebär att vi ska duka, städa, diska och servera under dagen. Ett lågt pris för den gästfrihet vi visats här på basen. Vi betalar ingenting för mat och husrum, varken här eller i lägret – för att inte tala om helikoptertransporter och flyget Buenos Aires–Seymour Island! Fast under lunchtid smet Thomas och jag ut i fält för att fortsätta samlandet – Claudia och Marcelo höll ställningarna. Trots att det blåste isande vind gjorde vi en hel del fynd. Thomas hittade ett ben från en tidig val och jag korsbenet från en pingvin.

Idag måndag lämnar vi basen och vandrar ner till vårt kära läger på stranden till Amiralitetssundet igen – skönt!

Jonas Hagström, Enheten för paleozoologi, Naturhistoriska riksmuseet