De första exemplaren togs hem under den svenska Antarktisexpeditionen 1901–1903, som leddes av Otto Nordenskjöld. Dessa fossil av jättepingviner och tidiga valar förvaras i dag på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Speciellt viktiga är pingvinerna som belyser den allra äldsta utvecklingen av denna grupp. Efter den äventyrliga svenska expeditionen slutade Sveriges engagemang för ryggradsdjurens utveckling runt sydpolen, samtidigt som andra länders forskare fortsatte samlandet. Nya fynd gjordes av jättestora landfåglar, pungdjur, sengångare och utdöda grupper däggdjur med anknytning till omkringliggande landområden som Sydamerika, Indien, Madagaskar och Australien.
Målet för detta projekt är att genom fältarbete samla ytterligare ryggradsdjur på Seymourön eftersom fynden varit numerärt få och fler taxa kan förväntas. Besläktade fynd från till exempel Sydamerika och Australien skulle kunna knytas ihop och ge avgörande information om Antarktis roll under däggdjurens utveckling under perioderna krita–tertiär på södra halvklotet. Dessutom kommer nya fynd att kasta ljus över sammansättningen och ekologin hos faunan på sydkontinenten Gondwana under tiden som ledde upp till den sen-eocena nedisningen av Antarktis.
Forskningsledare
Thomas Mörs
Enheten för paleozoologi, Naturhistoriska riksmuseet