Ispatrullen hämtar is med fyrhjuling. Foto: Jonas Hagström

Jag är rädd att jag måste erkänna att det mesta av matlagningen sköts av kvinnan i gruppen, Claudia. Visserligen lagade Thomas och jag pytt i panna en kväll som vi tyckte blev riktigt hyfsad. Den argentinska delen av teamet var nog inte lika imponerad. Så Claudia fortsatte med att laga luncher och middagar – tur är det för hon är riktigt duktig! Det är inte bara mat hon lagar utan också färskt bröd och kakor trollar hon fram under ganska primitiva förhållanden. Nackdelen är att vi ofta är tvungna att ta en siesta efter lunch för att orka med arbetet.

Det går åt en hel del färskvatten i lägret, framför allt till matlagning och dryck- förvånansvärt lite används för den personliga hygienen. Sötvatten ordnas på så sätt att man tar fyrhjulingen ner till playan och de strandande isbergen där (isen kommer från glaciärerna bildade på land och är inte salt). Sedan knackar man loss isbitar av lämplig storlek med geologhammaren och lastar dessa i lådor som körs upp till lägret. Där smälts isen och vattnet samlas i dunkar. Vissa isblock läggs i våra ”kylskåp” – plastlådor med kött och kyckling.

Det är inte bara fossil synliga för ögat som vi samlar. Thomas har även fyllt påsar med sand från vissa nivåer i lagerföljden. Dessa prover kommer att gås igenom under mikroskop av en tysk kollega i Göttingen som är intresserad av små skelettdelar från fossila sjögurkor! De övriga fossil han hittar under arbetet – förhoppningsvis däggdjur och fåglar – skickar han till oss på Riksmuseet. Vi har även fått en beställning från Polen på mossdjur.

Onsdagen bjöd på ett spektakulärt fynd. Några benfragment på markytan visade sig leda ner till en halv meter lång käke från en primitiv val! Fossilet var ett veritabelt pussel som tog halva dagen att gräva fram med penslar och känsliga fingrar. Tänderna var uppåt decimetern långa och hade flera spetsar per tand. Tyvärr har käken antagligen transporterats till platsen av strömmarna och resten av djuret hamnade någon annanstans. Fyndet är dock ovanligt och kommer säkert att leda till någon form av publikation.

Jonas Hagström, Enheten för paleozoologi, Naturhistoriska riksmuseet