Bloggar

Vilken entré! Alla tre bandvagnarna rullade in med flaggorna i topp och vi blev väl mottagna av personalen på Neumayer.

Första bandvagnen tvärnitade kl 07.56 eftersom det var något långt borta på horisonten och kikaren skulle fram. Det visade sig vara Neumayer-stationen, som är målet för vår färd!

Som det redan framgått, så kretsar expeditionslivet kring bandvagnarna just nu. Michael är i egenskap av chefsmekaniker den okrönte konungen och har som sådan styrt när det gäller mat, sömn, arbetstider, ja allt, för att se till fordonens bästa.

I går eftemiddag ändrades färgen på vår tillvaro från finska blåvitt till enbart vitt – det har mulnat. Samtidigt blev det varmare, säkert på grund av väderförändringen, men även för att vi kommit ner på lägre höjd.

Det visade sig vara en framgångsrik strategi att köra på natten då det är som kallast och snön som hårdast. Tidigt på morgonen och förmiddagen rullade allt på väldigt smidigt i en rasande hastighet av ca 8 km/h.

Vår erfarna expeditionsledare säger ofta att det är värmen som är ett problem på Antarktis. Vi är väl flera som inte riktigt trott på honom, men i dag var det just värmen som orsakat problem.

Strax midnatt och vi håller just på att slå nattläger vid foten av Fossilryggen. Vi lämnade Aboa och Wasa vid 10-tiden och har nu efter ca 14 timmar och många tekniska problem lyckats transportera oss ca 50 km. Bara ca 400 km kvar till Neumayer!

MARA-teamet kom fram till Troll 19 november. Några dagar senare än planerat, men som kompensation med direktflyg hit istället för via den ryska forskningsstationen Novo.

Nu har vi äntligen en konstellation av bandvagnar och slädar som går att åka med. Ekipagen är riktigt tungt lastade och snöförhållandena har givetvis väldigt stor inverkan på motståndet.

Direkt efter frukosten i dag tog vi ett konstruktivt morgonmöte och lade upp planerna för att hinna med allt som bör vara klart före bandvagnstransporten. Eftersom vi ska färdas över områden med glacärsprickor, så prioriterade vi en repetition av glaciärsäkerhet.

Ännu en arbetsdag på Basen. Berget vi bor på heter så. Det stora målet är att bli klara inför avresan mot Neumayer, men samtidigt skall allt annat så som el- och vattenförsörjning, mat, tvätt och så vidare rulla på också.

I dag är det dagen efter den 6 december. 6 december är Finlands nationaldag och det är inget man tar lättvindigt på bara för att man är på Antarktis.

Storm från nordost, den första för oss den här säsongen och på väg hem från middagen tog vi ner flaggan. Vinden här nere är jämn och drivorna har sedan länge hamnat där de ska, så den mesta snön viner bara förbi. Större delen av dagen har tillbringats med olika inomhusprojekt, t.ex. som att pröva att slå upp tälten vi skall ha med oss under transporten till Neumayer, testköra campingkök, ordna i verkstaden och storstäda i vattenrummet.

I dag har vi hämtat upp de sista bränsletunnorna från isplatån där flygplanet släppte av dem med fallskärm i lördags. Det är bra att de inte behöver stå där och bli översnöade när vi åker till kusten för att möta fartyget som kommer med utrustning. Vi har inte fått någon mer information om det stora isberget som blockerat Atka Bay för båttrafik fortfarande ligger kvar, men för närvarande räknar vi med att åka iväg om fyra dagar enligt plan.

I går var det ur flera aspekter en viktig dag här nere. För det första var det 1 december och Antarctica day, för det andra genomfördes en paradrop, dvs. en leverans av bränsle via fallskärm.

Dagarna är fyllda med allehanda sysslor och tack vare duktiga lärare finns det nu många välutbildade fordonsförare. Det kommer att behövas, för just nu är det optimala väderförhållanden för att genomföra den planerade bränsleleveransen via flygplan.

Vår första helg på Wasa är över och vi jobbade hela lördagen med att fixa bandvagnar, få igång allt i huset och skotta snö till vattensmältaren.

Nu är vi mitt i Drakes Passage på väg tillbaka till Sydamerika. Dags för reflektion och bokslut över en lyckad expedition.

Dåligt väder har försenat de två första flygningarna från Cape Town till Antarktis, men nu ser det ut som om vår flygning, som kallas D3, kommer att gå enligt planen.

Om jag skall försöka mig på att beskriva det jag och några andra utvalda upplevde idag så riskerar jag att skriva en massa futiliteter och plattityder. Medveten om detta skall jag försöka beskriva mitt livs största naturupplevelse.