I går eftermiddag ändrades färgen på vår tillvaro från finska blåvitt till enbart vitt – det har mulnat. Samtidigt blev det varmare, säkert på grund av väderförändringen, men även för att vi kommit ner på lägre höjd. Som högst var vi på 1 400 och nu på dryga 300 meter över havet. Petrellerna börjar återkomma, både havslöpare och snöpetreller.

Ni undrar säkert hur det går med bandvagnarna. Problembarnet Elsa fortsätter att gå varm i den bakre slutväxeln. Pärs vagn, som enligt planen skulle avyttras på Neumayer och därför åtnjutit minimalt med förebyggande underhåll, har tappat sju centimeter av gummit på vänster främre spännhjul. Bärhjul och spännhjul är av aluminium, belagda med fyra cm tjockt gummi på rullbanan som går mot bandet. När för mycket gummi försvinner, så börjar bandet ta skada. Att byta spännhjul är en relativt vanlig åtgärd, ungefär som att man måste byta däck på en bil, och tar en fyra–fem timmar i fält om allt går vägen.

I går kväll byttes oljan i alla bakre axelväxlar för att vi skall ha bästa tänkbara förutsättningar att komma fram utan haveri. Även kranen på Paussi-wagon är åter i drift efter att den skramlat sönder häromdagen. Varje kväll är det något som gås igenom på alla vagnar inom ramen för ett rullande serviceprogram. Smart!

Att samarbeta med finnarna är både kul och intressant. Vi står ju för transporten och de står för kosten. Hur vår transporttjänst drabbats av ödets nycker har ni ju redan inblick i, men även den finska matkulturen förtjänar att lyftas fram. Efter de ständiga programändringarna, så är det frukostrutinerna som drabbats hårdast. Vid midnatt serveras varma koppen-gröt. Det blir ca 1 dl och smakar inte alls illa faktiskt. Till det 1–3 skivor extra hårt finskt knäckebröd. Den typen som kan ge skador i munhålan om man inte biter på precis rätt sätt.

Det kan tyckas att det land som har högst kaffekonsumtion per capita även skulle vara noga med frukostkaffet, men så är inte fallet. Så man gör gott i att ha en egen backup med kaffepulver i bandvagnen. Efter frukost serveras två mål till under dagen. Det ena är frystorkad mat, som man bara häller vatten på och äter ur påsen. Detta var ursprungligen lunchen, men efter alla omflyttningar så är det ingen som längre vet när det är lunch eller middag. Vilket det blir bestämmer kungen när han så behagar utifrån bandvagnarnas status och behov av kylning.

Middagen är utan tvekan dagens höjdpunkt och består alltid av soppa som smakar hemlagad och plötsligt bara finns där utan att någon vet hur kocken Pekka egentligen gått till väga. Till soppan serveras återigen rekordhårt bröd. Alla former av pålägg lyser med sin frånvaro, vilket verkar vara en ren självklarhet för det har inte ens kommenterats. Lite som att det minsann ska vara lite strävt att vara på polarexpedition.

På lördag kväll utgick varsin ranson brandy, ungefär som på ett gammalt regalskepp för att hålla manskapet lugnt. Det skall bli spännande att uppleva det tyska köket om några dagar.

Det blir mycket stillasittande under färden och för de lite mer rastlösa erbjuds ett löppass den sista etappen. När det återstår ca en timmes resande till kvällslägret går det att med hög bibehållen glaciärsäkerhet springa bakom den första bandvagnen. Då är terrängen testad under belastning samt att de övriga två bandvagnarna har uppsikt över löparna. De som springer har även med sig VHF-radio samt har räddningssele på sig. Det är perfekt att komma fram till kvällslägret, ta på sig storoverallen och ta itu med bandvagnsvården innan man går till spa-avdelningen med världens bästa utsikt för en dusch bakom containern.

Dagens litteraturtips är Alla sa vi skulle dö av Danjel Henriksson, Kajsa Björn och Jonatan Bonthron samt Döden och pingvinen av Andrej Kurkov. Detta dödens tema är dock inget som präglar vår vardag – alla är mätta, varma och klarar sig bra med bibehållet gott humör!