MARA-teamet kom fram till Troll 19 november. Några dagar senare än planerat, men som kompensation med direktflyg hit istället för via den ryska forskningsstationen Novo. Sedan dess har vi flyttat vårt mindre antennfält 40 meter längre bort från det större och ersatt en del metallrör i det stora antennfältet med glasfiberrör. Allt för att förbättra MARA:s förmåga att mäta på de lägsta höjderna (500–1 000 meter över markytan).

Mesosfärmolnsäsongen började tidigt i år – redan 15 november. Början av säsongen är särskilt intressant eftersom det är då höjden på mesosfärmolnen över Antarktis skiljer sig som mest från de över Arktis – en skillnad som fortfarande saknar en bra förklaring.

Nu väntar vi på att höjden på mesosfärmolnen sjunker till arktisk nivå innan vi avbryter mätningarna för ytterligare arbete på antennfälten. Under tiden släpper vi upp väderballonger när vindarna och vågorna i den lägre delen av atmosfären är särskilt intressanta,och försöker systematiskt fotografera och videofilma fåglarna som hemsöker luften ovanför radarn. Det är fortfarande tidigt i häckningssäsongen så de är inte så många som i januari–februari, men vi har redan samlat in en hel del bilder för jämförelse med radarsignalen.

Stormfågel i flykten, med Troll i bakgrunden. MARA syns i dalen till höger om stationen. Foto: Joel Arnault

Här hämtas aluminiumtuber som förvaras på containerns tak (för underhåll av antenner). Foto: Sheila Kirkwood

Förankring av antenner efter flytt. Foto: Joel Arnault

En väderballong med en ozonsond är redo att släppas upp. Foto: Sheila Kirkwood