Tema II: Växter och växtätare

Som en del i ett större projekt har vi samlat in ett 50-tal växtarter från de svenska fjällen både i Ammarnäs och i Abisko för att kunna jämföra med prover tagna från samma arter insamlade på Kamtjatka, Ryssland (expeditionen Beringia 2005) och Alaska, USA. Provtagningen i Ammarnäs är nu klar. Några av de arter som idag hårt nyttjas av olika typer av växtätare är viden och björk, medan exempelvis gran nyttjas i mycket liten omfattning. Några arter av viden, starr och bärris har en mycket omfattande utbredning och förekommer i nordliga delar av Nordamerika, Europa och Asien. De har utvecklats under liknande klimat och växtförhållanden i övrigt, men utsatts för olika typer av växtätande insekter, fåglar och däggdjur under årtusendenas lopp. I de områden som inte nedisats på senare tid har många olika typer av växtätare funnits, till exempel mammut och tätheterna av växtätare har troligen varit höga där. Man kan därför anta att de växter som utvecklats under ett sådant hårt växtätartryck bör ha ett omfattande och mångfacetterat kemiskt försvar. Förfinade kemiska analysmetoder har nu gjort det möjligt att kartlägga dessa kemiska försvar i detalj. För att minska risken att bli uppäten av växtätare har många växter utvecklat mekaniska försvar som taggar. Kemiska försvar som avskräcker eller förgiftar djuret kan också vara verksamma. Växter i nordliga områden har övervägande kemiska försvar, men de är än så länge ganska okända.

Växtätarnas ”hot-spots”

Vi använder älgen som modelldjur för att kartlägga hur landskapet nyttjas under sommaren då djuren ska bygga upp sina kroppsreserver och då korna dessutom ska dia sina kalvar. Under varje dygn behöver en vuxen älg äta ca 30 kg växter och behöver därför vistas i produktiva områden. Samtidigt får de inte röra sig i miljöer där de lätt kan upptäckas av rovdjur. Modern teknik (GPS-sändare) ger oss detaljerad information om var djuren befinner sig i landskapet. På några meter när kan vi veta var djuren varit vid olika tidpunkter. En analys av älgarnas rörelsemönster visar tydligt att vissa små områden utnyttjas extremt mycket (”hotspots”), medan andra inte alls nyttjas. Genom att uppsöka dessa miljöer och mäta exempelvis mängden tillgänglig föda och risken för att upptäckas av ett rovdjur kan vi testa olika hypoteser som förklarar älgens val av miljö under vissa tider på året. Det kan vara kalvnings- eller vinterbetesområden. Utifrån denna kunskap kan vi senare bygga modeller som beskriver växtärarnas utnyttjande av landskapet året runt. Med hjälp av dessa modeller bör vi kunna förutsäga till exempel var risken för skogsskador är störst samt hur framtida klimatförändringar kommer att förändra nyttjandet av skogs- och fjällmiljöerna av stora växtätare som älgen. Växtätande djur utnyttjar inte alla delar av landskapet lika mycket. Detta är särskilt tydligt i mer extrema miljöer som de svenska fjällen. De innehåller allt från stenskravel till frodiga fjälldalar med omfattande videbälten och högörtsängar. Fjällen är därför en mycket lämplig miljö för att studera djurens val av miljö.

Göran Ericsson och Kjell Danell, SLU Umeå och Roger Bergström, Skogforsk, Uppsala Science Park