Blogs

Isbrytaren Oden och expeditionen EAGER 2011 har nu kommit i hamn. Sedan 19-tiden på fredagen ligger hon för ankar utanför ett soligt Longyearbyen.

I dag är den sista dagen för forskning ombord och senare i eftermiddag kommer vi att vända tillbaka till Svalbard.

75°N, 8°W. Regn, regn och 5 plusgrader. Havet omkring oss är helt fritt från mänskliga tecken precis som det varit de senaste 19 dagarna. Forskningen pågår kontinuerligt och en bordtennisturnering har dragit igång för lediga stunder.

Vi är återigen på öppet hav efter resan in i isen. Att vara omgiven av is är förföriskt och man spanar efter isbjörn med kikare så länge att ögonen svider och kroppen huttrar av kylan, men man är förförd och bryr sig inte. Det öppna havet har samma inverkan på mig, horisonten lockar till sig mina ögon och havet nedanför gungar och när Oden skuttar fram på vågorna försvinner tiden och tankarna rensas.

Det är -3° och Oden går in i istäckta områden för andra gången den här expeditionen. Kartläggningen av havsbotten pågår för fullt, men det är även andra aktiviteter ombord. Första iskontakten hade vi i fredags och det var en stor upplevelse. Att få se blåval, isbjörn och säl inom loppet av några timmar var ett oslagbart fredagsnöje.

Gråmulet och relativt lugnt på det öppna havet, 76°N, 1°W. Helikoptern flyger ut med någon timmes mellanrum för att hämta upp de mätbojar som sänktes ner till havsbottnen (2 000–3 000 meter) för gårdagens seismiska mätningar. Med hjälp av en hydrofon skickas en signal till bojen som gör att den släpper sitt ankare och stiger mot ytan. Där fiskar helikoptern upp den och kör den tillbaka till akterdäck.

I dag är havet ganska lugnt och solen tittar fram genom det tunna molntäcket emellanåt. I går var havet nästan alldeles blankt förutom dyningarna och flera valar siktades från däck. Vi befinner oss 76°N, 1°E och Oden tar oss fram och tillbaka över en tänkt linje på öppet vatten.

I dag är det fredag och vi har varit på färd i två dygn. Vädret har skiftat från sol till mulet och regn och det rullar ganska bra emellanåt. Eventuellt kommer vi närma oss is framåt kvällen.

Friday morning, the 20th of August in Lund. Sitting on my terrace surrounded by vines, my olive, lemon and orange trees, and the clay pots filled with thriving lemon verbena, pineapple sage and basil. Tomatoes ripening in abundance. What another world than the Taymyr Peninsula, only 8 flight hours away in a number of different air planes! All expedition members are at home, safe and sound together with their loved ones.

Last week the summer came back to us. We finished off the remaining geologic work in the sections around base camp 6 last Monday and set off for base camp 7 on Tuesday, of course in the usual rain. We had only travelled 16 kilometres when we saw the whole Dolgan family group at the left bank of the river, their sledges lined up as they knew we were coming for their help.

Vi har haft några dagar med bra väder, så vi har kunnat gå ut och vi har sett mycket. I fredags kom vi till en klippa med bergarter från trias. Det var helt fantastiskt när vi kom dit – det var jättelerigt, djupt vatten och precis vid kanten av floden och det var svårt att komma fram. Ett par falkar hade ett bo precis ovanför och de flög fram och tillbaks och skrek på oss hela tiden.

Vi befinner nu vid det nya lägret och sedan vi kom har vädret varit mer eller mindre dåligt. Vi drar paralleller till polarhjältarna när vi sitter i våra dragiga tält och fryser så att tänderna skallrar – vi är hjältar, hjältar på vetenskapligt uppdrag. Trotsande kyla, blåst och regn drar vi på oss kängorna och ger oss av ut. Vi studerar klippor och hittar skimrande ammonitfossil och stenprover som ska användas för säkerställande av teorier. Vi samlar data!

A lot of things have been against us this week. First of all, the weather. Bad weather most of the week, meaning low temperatures, only some 4–6 °C, often strong winds, and rain on and off most of the week. But it has also meant no mosquitoes whatsoever!

På torsdagen efter vårt förra samtal var vädret dåligt och jag stannade i lägret för att jag hade ont i foten. Det var kallt och blåsigt och jag spenderade dagen läsandes i sovsäcken. På fredagen var det fint väder igen och vi passade på att vara lediga för att kunna tvätta oss och våra kläder, ordna i lägret och bara ha en feel good-dag.

It has been a week with hard work, in many aspects. And re-planning – a necessity in Arctic expeditions as everything not always turn out as expected.

Vi har det bra. Vi är kvar i samma läger och planerar att vara här tills den 29 juli, plus eller minus några dagar beroende på vädret. Just nu har vi jättefint väder och alla mår bra.

The second, and the first real field work week is at end. We have experienced very different weather conditions; from unexpected warm weather in the beginning of the week with temperature peaking at 22°, more or less forcing us to take a swim in the river, to this morning with fog lying close to the ground and temperature at only 5°.

Just nu rör vi oss i området kring och gör utstickare från vårt basläger i form av en stjärna, där vi tittar på de olika bergarterna som finns.

After a 200 km long Mi8 helicopter flight yesterday from the north Siberian village Khatanga – a village at the border between taiga and tundra, i.e. when the more or less dense larch forest finally disappears – we are out on the seemingly endless and beautiful tundra.

Gruppen är välbehållen framme i Khatanga efter några intensiva resdygn, som började i måndags med avresa från Stockholm.