Mesozoisk deformation i Tajmyr. Deformationen över Tajmyr kan vara diakron, synkron eller tidsmässigt skild från deformationen i Verkhojansk. DFB, veckningsbälte; SZ, Severnaja Zemlja. Våra forskningsområden 2010 (öster) och 2012 (väster) = vita trianglar.

Mesozoisk deformation i Tajmyr. Deformationen över Tajmyr kan vara diakron, synkron eller tidsmässigt skild från deformationen i Verkhojansk. DFB, veckningsbälte; SZ, Severnaja Zemlja. Våra forskningsområden 2010 (öster) och 2012 (väster) = vita trianglar.

Den kanadensiska bassängen, mer än 3 000 m under havsytan, är den djupaste bassängen i den Arktiska oceanen. Kunskaper om tektoniska händelser under mesozoisk tid och hur den här havsbassängen formades har stor betydelse för många arktiska forskningsfrågor (till exempel naturresurser, havscirkulation, och så vidare).

Åldern på veckningen i Tajmyr varierar, vilket har gett upphov till olika tolkningar av dess tektoniska utveckling under mesozoisk tid. Kunskap om hur och när deformationen i Tajmyr ägde rum ger möjlighet att fastställa potentiella samband och testmodeller för att avgränsa den amerasiska bassängens tektoniska utveckling. Fältarbetet längs Buotankagafloden 2012, och vår expedition till Tjernokrebetnajafloden i östra Tajmyr 2010, ger möjlighet att jämföra de två regionerna för att förbättra våra kunskaper om regionens tektonomagmatiska och sedimentära historia.

Buotankagafloden exponerar regionalt deformerade skikt från ordovicium till trias. Vi samlade in prover för sedimentanalys under vandringar, och korsade floden med båt. BC1-sektionen hade veckats och skjuvats söderut längs en terrängomgärdande förkastning. Den ordoviciska kalkstenen är mycket deformerad och har emellanåt kontakt med yngre sediment via avlagringar eller förkastningar. Stratigrafin är mycket uppsprucken. Sandsten, siltsten och slamsten från sen karbon till tidig perm har skjuvats över terrigena klastiska triasbergarter.

BC2 befinner sig längre bort från huvudskjuvzonen. Skikten är fortfarande veckade, men inte lika uppspruckna. Kalksten från devon förekommer endast i veckningarnas kärna, vilket talar för att urbergarter inte bidragit i lika hög grad till skjuvningen söderut.

BC1 (a) Ordovicisk kalksten i kontakt med triassediment (huvudskjuvzonen), (b) mycket deformerad kalksten, (c) terrigen klastisk triasbergart; BC2 (d) Veckade, svagt uppspruckna sediment från karbon-perm, (e) primära egenskaper (korsskiktning), (f) Triassisk med fossila växter.

BC1 (a) Ordovicisk kalksten i kontakt med triassediment (huvudskjuvzonen), (b) mycket deformerad kalksten, (c) terrigen klastisk triasbergart; BC2 (d) Veckade, svagt uppspruckna sediment från karbon-perm, (e) primära egenskaper (korsskiktning), (f) Triassisk med fossila växter.

De första resultaten klarlägger den tektoniska utvecklingen i södra Tajmyr:

  1. Tydliga relationer mellan skiktning/uppsprickning i de äldre (paleozoiska) bergarterna är förenlig med en asymmetrisk veckbildning från perm–trias riktad söderut.
  2. De yngsta deformerade skikten är från trias.
  3. Deformationen ökar söderut.

Den diakrona och polyfasiska uraliska deformation sträcker sig in i Tajmyr, vilket är förenligt med 2010 års resultat. Data indikerar att den mesozoiska deformationen är lika viktig som den sena paleozoiska deformationen.