Ett femtiotal internationella forskare, i ett svensk-amerikanskt samarbete, arbetade med forskningsprojekt inom bland annat oceanografi, maringeologi och zooekologi. Med hjälp av bland annat seismiska undersökningar, kartläggning med flerstråligt ekolod och provtagning med kolvlod samlade forskarna in data om havsbottens form och de översta sedimentlagrens egenskaper längs kontinentalsockeln väster om Grönland. Syftet är att öka kunskapen om möjliga förbindelser för varmare havsvatten att strömma in till Grönlands många utlöparglaciärer.
Vetenskapliga frågeställningar
Petermannglaciären är ihopkopplad med den grönländska inlandsisen genom ett uråldrigt (kanske preglacialt) kanalsystem, som sträcker sig från Petermannfjorden och djupt in i inlandsisen längs en förbindelse nära isborrkärnorna NEEM och NGRIP. Genom att dokumentera förändringar i den landfasta Petermannglaciären, dess dämmande shelfis och havsförhållandena sedan slutet av den senaste istiden kan forskarna lära sig mer om det relativt outforskade utloppet för det här stora systemet.
De huvudsakliga frågeställningarna var:
- Hur har shelfisens utbredning påverkats av de naturliga klimatförändringarna under holocen (dvs. sedan den senaste istiden)?
- Är shelfisens reaktion oberoende av, eller kopplad till, förändringar i den landfasta delen av Petermannglaciären, havsvattentemperatur och relativ havsnivå (dvs. tröskeldjup)?
- Hur stor betydelse har klimatförändringarna under tidig holocen, den lilla istiden och sedan 1800-talets slut haft för förändringarna i dessa system?
Chief scientists
Alan Mix
College of Earth, Ocean, and Atmospheric Sciences, Oregon State University, USA
Martin Jakobsson
Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet
Svenska forskningsprojekt
Havets påverkan på Petermannglaciären
Grönlands glaciärer uppvisar förändringar som kan höra samman med den generella uppvärmningen av det salta Atlantvattnet som noterats under senare år. På grund av en brist på oceanografiska mätserier är detta inte klarlagt. I denna studie sattes ett antal bottenlandare ut för att registrera bottentemperaturen under ett antal år. Efter en given tid släpper landarna botten och flyter upp till ytan där de kommunicerar data via satellitlänk hem till Sverige. Detta är ett stort steg framåt eftersom data inte behöver hämtas genom resurskrävande isbrytare utan automatiskt överförs.
Forskningsledare
Anna Wåhlin
Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet
Utveckling och provning av bottenlandare, LoTUS
Det råder idag brist på tillförlitliga oceanografiska mätserier från havsbotten i polarområden. Anledningarna till detta är flera men geografisk otillgänglighet är naturligtvis en starkt bidragande orsak. Tillgänglighet och kostnad för anpassade mätinstrument är ett annat skäl. Sedan ca ett år pågår en studie/utvecklingsprojekt i samarbete mellan Göteborgs universitet, KTH och Stockholms universitet där kostnadseffektiv teknologi/metodik för så kallade bottenlandande mätsonder utvecklas (LoTUS). Dessa bottenlandare sätts ut från fartyg eller flygplan och sjunker till havsbotten där de registrerar bottentemperaturen under upp till fem år. Efter en given tid släpper sonden botten och flyter upp till ytan där den via satellitlänk kommunicerar mätdata till operatörer i land. Innovationen i detta projekt utgörs av den skräddarsydda arkitekturen av hela LoTUS-systemet med sikte på robusta, enkla och därmed kostnadseffektiva mätningar.
Bottom Lander for Long Term Underwater Sensing (LoTUS)
Deep sea probes face ultimate test in Arctic Ocean
Forskningsledare
Jakob Kuttenkeuler
KTH Marina system
Biogeokemiska mätningar
Flödet av växthusgaserna koldioxid och metan från källor på grunt vatten till atmosfären är en viktig del av den globala kolcykeln. Forskarna kommer att göra noggranna, kontinuerliga mätningar av koldioxid och metan före och under expeditionen, bland annat längs Grönlands västkust upp till Nares sund och Petermanfjorden. Det gör det möjligt att beskriva flödena från de nordamerikanska boreala skogarna och jämföra med data från de högarktiska mätstationerna i Alert, Kanada och Summit på Grönland.
Insamlingen av data kommer också att utöka dagens begränsade datamängder med högupplösta in-situmätningar av koldioxid och metan i atmosfären nära havsytan över arktiska kontinentalsockelområden. Data kommer att vara användbart för omvänd modellering av växthusgasernas dynamik i det klimatkänsliga Arktis.
Forskningsledare
Patrick Crill
Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet
Arktiska öar
I det här forskningsprojektet vill forskarna klargöra vilka konsekvenser den globala uppvärmningen kan ha på terrestra arktiska ekosystem.