Norr om Grönland ligger Arktiska oceanens mest svårtillgängliga område. Havsisen är här mer kompakt än i de centrala delarna och stora tryckryggar tornar upp sig i islandskapet. Inget ytgående fartyg har tidigare opererat i området där den submarina Lomonosovryggens sydligaste del sträcker sig mot den Grönländska kontinentalshelfen. Detta område var målet för expeditionen Lomonosov Ridge off Greenland (LOMROG). Med hjälp av den nya ryska isbrytaren 50 let Pobedy (50 år av seger) nådde Oden Lomonosovryggens sydligaste spets som första ytgående fartyg. Syftet var att med hjälp av Oden’s nya multibeam- och sedimentekolod samt sedimentprovtagning undersöka Arktiska oceanens glaciations- och cirkulationshistoria. Bakgrunden är att tidigare fragmentariska data – insamlat från området av ubåtar och isdriftstationer – pekar på att ryggen här når grundare än tusen meter, och att dess form påminner om de centrala delarna av ryggen där spår av glacial iserosion hittats ända ned till 1 000 meters vattendjup. Detta gör området mycket intressant för frågeställningen om det någon gång under tidigare istider funnits nära 1km tjocka shelfisar i den Arktiska oceanen. De nya LOMROGmätningarna påvisade glacialerosion ner till omkring 800 m på Lomonosovryggen norr om Grönland. Multibeam och sedimentekolodning genomfördes också på Morris Jesup-platån, som skjuter ut från den grönländska kontinentalsockeln. Här upptäcktes isbergsspår ner till mer än 1 000 m vattendjup vilket är djupare än vad som tidigare uppmätts i centrala Arktiska oceanen.

Se forskarrapport Lomonosov Ridge off Greenland (LOMROG) 2007: Coring and highresolution geophysical mapping