Den Arktiska oceanen spelar en viktig roll i den globala havscirkulationen. Bland annat påverkar den bildningen av bottenvattnet i Nordatlanten via isbildningen på hösten och vintern. På grund av den globala uppvärmningen har istäcket i den Arktiska oceanen krympt med ca 10 % sedan 1970-talet. Det förutspås att under de nästkommande 70 åren kommer temperaturen i den Arktiska oceanen att stiga med mellan 4ºC och 8ºC, och på det följer ett ytterligare minskande istäcke.

Då havsområden på höga breddgrader fungerar som magasin för atmosfärisk CO₂, och då upprinnelsen i det nordatlantiska djupvattnet är ”överflödet” från djupvattnet i Danmarkssträdet och Kanalen vid Färöbanken, är dessa direkt medverkande till överföringen av atmosfärisk CO₂ (koldioxid) till djuphavet. Den drivande kraften bakom utväxlingen av CO₂ mellan luft och vatten är skillnaden i CO₂-partialtrycket mellan vattnet och den överliggande luften. Ytvattnets CO₂-partialtryck bestäms av temperatur, salinitet, upplöst oorganiskt kol (DIC) samt den totala alkaliniteten (TA). Tidigare har man antagit att DIC och TA kontrollerades av den fysiska nerkylningen av vattnet samt av biologiska processer, men det har visat sig att CO₂ skiljs ut under isbildningen och upplöses i det salta vattnet som blir till som en följd av fryskoncentrationen i fickor i isen (brine-bildning). Denna mekanism kan ge anledning till en stor förflyttning av mycket salt och CO₂-berikat vatten till de djupliggande vattenlagren, som inte tidigare har funnits med i modellberäkningar över CO₂-utväxlingen i Arktiska oceanen. Under LOMROG-expeditionen samlades 28 × 3 iskärnor, vari TA, DIC och salinitet blev undersökt. Ytterligare ett antal iskärnor samlades in och transporterades i fruset skick till Grönlands Naturinstitut. Där ska de användas till undersökningar av isens pH-värde, innehåll av kalciumkarbonat och isalgernas inflytande på isens CO₂-innehåll samt hur isalgerna påverkar isytan där de finns.

Se forskarrapport Lomonosov Ridge off Greenland (LOMROG) 2007: Sea ice and climate