Vårt ”kontor” är nog ett av de finaste som finns. Vi sitter på isbrytaren Odens brygga, 6:e våningen, 30 m över havet, och vart vi än tittar ser vi bara packis, ibland med turkosfärgade smältvattenpölar.

Helikoptern har varit på spaningsflyg ett flertal gånger under dagen för att leta efter den minst svåra vägen genom packisen. Packisen är tjock här i Amundsenbassängen i den centrala arktiska oceanen; rännan bakom oss fylls igen med isen som vi nyss brutit så fort att vi har mindre än en båtlängd med öppet vatten bakom oss. Den tjocka packisen gör det inte särskilt lätt för oss att samla in bra data från det flerstråliga ekolodet (multibeam) som vi använder för att kartera havsbottnen, men än så länge är vi nöjda med det vi får upp på våra skärmar och in i våra datorer.

Här i Amundsenbassängen är havbottnen ganska platt och ligger på ca 4 200 m djup. Med hjälp av ett annat system, chirp sonar, kan vi även se hur mycket sediment som ligger på havsbotten och studera deras tjocklek och strukturer. Detta är viktigt när coring-teamet tar sedimentkärnor, som sedan används för att undersöka dåtidens klimatvariationer. Multibeam-systemet och chirp sonaren måste ställas in noggrannt och bevakas dygnet runt av två personer.

Richard Gyllencreutz och Nina Kirchner, Stockholms universitet

Kartering av havsbotten med multibeam. Den övre bilden visar en översiktskarta med Grönland, Svalbard, Gakkelryggen och Lomonosovryggen. Den undre bilden visar hur multibeamet strålar ut under fartyget. I nederkant skymtar en vit linje som visar havsbotten. Vattendjupet är 4 235 meter.