Cirka 40 km upp i Viljuj har vi lagt till vid en rostig pråm. Pråmen, som är fylld med material, är en kombination av bränsledepå och plattform för utmärkning av segelleden i floden och reparation av trasiga sjömärken. Samtidigt fungerar den som hem för kapten Vladimirs familj som inkluderar fru, två barn, två farbröder, en katt samt en schäfer som just fått valpar. Med hjälp av en gammal handpump, några tjocka, torra slangar, som är skarvade och lagade ungefär varannan meter, pumpas 3 000 l bränsle till vår båt från pråmen. Hela operationen tar tre timmar. Samtidigt bjuds vi på fest med rökt och saltad gädda samt inlagda grönsaker och någon form av hembryggt av kapten Vladimir. Vi får också låna Vladimirs stora fiskrök som står och pyser rök och värme bland bränslefaten ombord. Det innebär att vi kan ta tillvara de fiskar som fångats de senaste dagarna. Den här typen av service får man aldrig på sjömackarna i Stockholms skärgård.

Under stoppet vid Vladimirs pråm hinner Liselott och Catherine ikapp med arbetet att filtrera prover, mäta och göra olika experiment. De senaste tre dygnen på Viljuj har vi arbetat dygnet runt då vår kapten, Anatoly, har varit orolig att vattennivån i floden är på väg att sjunka. Han vill komma tillbaka till Lena innan vattenståndet blir för lågt.

Från vår ankarplats i Viljuj ser man i öster bergen i Verchojansk. Bergskedjans toppar når upp till strax över 2 000 m i området och vid foten av bergen rinner Lena mot norr och ut i ishavet. Många små och större biflöden, som eroderar och avvattnar Verchojanskbergen, rinner ut i Lena. Under vår expedition försöker vi med vår motorbåt komma upp i de större inflödena för provtagning av det vatten som bidrar till Lena och slutligen rinner ut i ishavet.

För tillfället använder jag kontorsfunktionen på min kompakta sov-, mat- och arbetsplats men det är nog dags att runda av skrivandet för det börjar kännas som det blir kokt gädda i potatissoppan till lunch och det vill man ju inte missa. Så nu slår vi ihop kontoret för den här gången.

Hälsningar från Per, Catherine, Liselott och Don på Viljujfloden