Expeditionens syfte var att samla in arkeologiska data från baser på Spetsbergen som användes för mineralprospektering av brittiska och nederländska gruvbolag under 1900-talets första decennier. Hur utnyttjade de olika aktörerna baserna, naturen och naturresurserna, såväl kommersiellt som politiskt? Det insamlade materialet kommer att användas för forskning inom det Internationella polarårsprojektet LASHIPA (Large scale historical exploitation of polar areas) om följande aspekter:

1. Teknik, arkitektur och bosättningsmönster i industrisamhällena i Arktis
2. Den internationella dragkampen om naturresurser och politiskt inflytande i Arktis

Under de senaste åren har stater kring Arktiska oceanen gjort anspråk på havsbotten- och landområden i Arktis i enlighet med FN:s havsrättskonvention (UNCLOS). Dessa anspråk har även att göra med förhoppningar om att kunna exploatera naturtillgångar. För att vi ska kunna förstå den kamp som nu pågår om Arktis naturtillgångar och dess politiska konsekvenser behövs det historisk forskning om tidigare liknande situationer i Högarktis. Detta är utgångspunkten för och syftet med LASHIPA-projektet.

Kartläggning av gruvverksamheten

Expeditionen kartlade lämningar efter prospekterings- och gruvbaser på 20 olika platser i sju områden:

1. Spetsbergens östkust (Davis Harbour vid Hedgehogfjellet)
2. Sydkap
3. Hornsund
4. Spetsbergens västkust
5. Recherchefjorden
6. Van Keulenfjorden
7. Isfjorden

De flesta undersökningsplatser karterades med hjälp av avancerad GPS-utrustning med handdatorenhet och karteringsprogramvaran ESRI ArcGIS. Två platser – HNMM Iron range-basen och Grumant City – karterades med totalstation. Forskarlaget gjorde dessutom mätningar för hand och ritade av de flesta lämningar på undersökningsplatserna. Alla lämningar på samtliga undersökningsplatser har också fotodokumenterats.

Lämningarna vid baserna visar att de flesta baser ursprungligen har byggts av norska jägare som senare sålt dem vidare till gruvbolagen. Basernas läge var inte idealiskt för de gruvbolag som hade för avsikt att starta storskalig gruvdrift – de låg ofta långt från lämpliga gruvområden och var i de flesta fall omgivna av grunda vatten med vassa undervattensrev som skulle ha gjort det mycket svårt och dyrt att transportera malmen. Det allmänna intrycket är att gruvbolagen använt sig av baserna endast för att försvara sina anspråk på (eventuella) mineraltillgångar och landområden. De brittiska gruvbaserna ligger spridda med jämna mellanrum utmed Spetsbergens kust så att de utgör en fysisk inmutning av i stort sett hela Spetsbergens kustområde. Med tanke på den låga potentialen för gruvdrift på de flesta av dessa platser verkar det troligt att baserna även hade ett politiskt syfte. De utgjorde ett konkret bevis på hur viktigt det var med brittiska tillgångar på Spetsbergen och kunde på så sätt stärka gruvbolagens lobbyverksamhet gentemot det brittiska utrikesministeriet för att hävda brittisk överhöghet över Spetsbergen.

Tillgängliga expeditionsdata

Data från LASHIPA-expeditionens fältarbete under Internationella polaråret finns lagrade vid Nederländska institutet för havsforskning (Nederlands Instituut voor Onderzoek der Zee, NIOZ). Uppgifterna kommer att bli tillgängligaför allmänheten fr.o.m. september 2012, efter att doktorsavhandlingar, vetenskapliga artiklar och en bok om LASHIPA-projektet har publicerats.