Efter cirka två dygns försenad avgång från Archangelsk kommer Jacob Smirnitskiy till Kirkenes vid 14-tiden på onsdagen den 13 augusti och vi kan äntligen inleda arbetet med att lasta ombord våra containrar och övrig utrustning. Det är första gången fartyget är i Kirkenes, så besättningen står uppradad längs relingen och den ryske expeditionsledaren, Igor Semiletov, ser mycket glad ut över att äntligen ha kommit till vår mötesplats. Ett frenetiskt arbete utbryter så fort fartyget förtöjt och vi blir tilldelade våra hytter. Jag delar hytt med min kollega och vän från Oxford, Don Porcelli. Det blir bara att slänga in packningen, eller de delar jag har eftersom en annan del av bagaget kom bort under flygresan till Kirkenes. Jag hoppas att det dyker upp innan avgång!
Med mobilkran lyfts containrarna ombord och vi kan öppna upp de fullpackade stållådorna och börja montera och placera ut utrustningen i de olika laboratorierna. Fartyget, som är från 1970-talet, är ganska trångt och vi är många som ska samsas så det blir en del kaos. Faktiskt känns resten av dagen som ett stort kaos, förhoppningsvis i fortsättningen ett någorlunda organiserat kaos. De flesta i besättningen talar enbart ryska så expeditionsledaren Igor har mycket översättningsjobb att göra för att mobiliseringen ska fungera.
Ett telefonsamtal från flygplatsen som meddelar att min väska nu ska finnas på hotellet i Kirkenes. Det känns som en stor lättnad att mina långkalsonger har kommit tillrätta. Väderrapporten säger hårt väder i Barents hav (Beaufort 7–9) och tillsammans med kapten beslutar vi att skjuta på avgången till fredag morgon den 15 augusti, vilket känns bra fast vi är sena.
En sista natt i hamn och efter frukost vid 9-tiden är vi så klara som vi kan bli. Styrman går igenom säkerhetsrutiner, vilka livbåtar vi ska gå till, var våra räddningsdräkter finns med mera. Den norska lotsen kommer klockan 10 och vi kan äntligen lämna kaj. Det är lugnt väder, höga moln och relativt klart väder då vi stävar ut med kurs på Barents hav, där vår första storm väntar på oss.
En sista hälsning från Kirkenes!
Per Andersson, Laboratoriet för isotopgeologi, Naturhistoriska riksmuseet