Tar prover för kosmogen exponeringsdatering. Foto:Lena Håkansson

Tar prover för kosmogen exponeringsdatering. Foto:Lena Håkansson

Under de senaste decennierna har omfattande studier av Grönlands glaciationshistoria genomförts, ofta under bred internationell samverkan och med fältarbete både på land och från fartyg i fjordarna och ute på kontinentalsockeln. Arbetet har främst kommit att omfatta den senaste (Weichsel) istidens olika stadier, men i ökande omfattning även äldre nedisningar. Ett intressant resultat har varit att vissa delar av till exempel kusten på nordöstra Grönland verkar ha förblivit isfria även under det globala nedisningsmaximat (LGM) för ungefär 20 000 år sedan. En del maringeologiska resultat från kontinentalsockeln, publicerade under de allra senaste åren, har dock indikerat annat. Isen under LGM nådde faktiskt långt utanför den nuvarande kusten, åtminstone utanför några av de större fjordarna.

Våra studier avser att fastlägga utbredning och tjocklek av isen under de olika nedisningsfaserna. Detta görs med hjälp av detaljerad landskapsanalys kombinerad med så kallade kosmogen exponeringsdatering av glacialt eroderade bergytor och istransporterade block.

Efter en rekognoscerande studie längre norrut 2003 (Hjort, Björck och Håkansson, 2004) har vi sommaren 2004 åter arbetat i fält med dessa problem på nordöstra Grönland. Denna gång var det i området mellan Scoresbysund/Ittoqqortoormiit (ca. 70°N) och Daneborg (ca. 75°N).

Se forskarrapport: A cosmogenic approach to the glacial history of Greenland