Uppe på högplatåerna längs Nordostgrönlands yttre kust ligger glacialt transporterade stenblock, sannolikt härrörande från den tid när nedisningen på norra halvklotet först kom igång på allvar. Det är av stort klimathistoriskt intresse att få veta när detta ägde rum, inte minst för jämförelse mellan utvecklingen på norra och södra halvklotet, till exempel i Antarktis. Numera kan man med hjälp av så kallad “kosmogenisk exponeringsdatering” ta reda på den ungefärliga tidsrymd som gått sedan sådana block ursprungligen kom loss ur berget, transporterades med glaciärerna och vid dessas avsmältning deponerades där de nu ligger. Detta beror på att den kosmiska strålningen leder till bildning av vissa isotoper, av t.ex. beryllium, aluminium och klor –  i den för strålningen exponerade bergarten. Den ackumulerade mängden av dessa isotoper berättar hur länge stenen eller bergytan legat exponerad.

Inom ramen för en expedition med den tyska isbrytaren “Polarstern” till Grönlandshavet sommaren 2003 genomfördes provtagning för exponeringsdatering på den långsträckta ön Store Koldewey, som ligger på Nordostgrönlands kust vid cirka 76°N. Proven från högplatåerna ska förhoppningsvis tala om för oss ungefär när den grönländska inlandsisen för första gången expanderade på allvar och nådde ut till kontinentalsockeln (troligen för mer än 2 miljoner år sedan), medan proven från lägre nivåer bland annat kan ge information om den allra senaste nedisningen (vilken sannolikt tog slut för bara omkring 10 000 år sedan).

Se forskarrapporten: Dating the onset of regional glaciation in Northeast Greenland