Jordskorpan är uppdelad i totalt tio stora och sju små kontinentalplattor. Det är plattornas rörelser, kontinentaldriften eller plattektonik, som är orsaken till att jorden ser ut som den gör idag med alla dess kontinenter, bergskedjor och hav. Hur kontinenterna tidigare varit placerade och hur de rört sig i den arktiska regionen är fortfarande en olöst fråga. En metod för att ta reda på det är genom att fastställa hur plattorna som nu omger Arktiska oceanen tidigare passade ihop. Bättre förståelse för jordens tektoniska historia kan hjälpa oss att förstå hur till exempel havsströmmar, jetströmmar och paleoklimat utvecklats och förändrats genom tiden.

Bergskedjan Brooks Range i norra Alaska består av sedimentära bergarter som ursprungligen kommer från kontinenter som en gång i tiden låg bredvid varandra. Genom vittring av gamla kontinenter har dessa sedimentära bergarter successivt samlats i en havsbassäng. När kontinenter senare kolliderade trycktes den sedimentära bassängen och sedimenten där i samman och bildade den bergskedja som nu löper parallellt med Arktiska oceanens kust. Genom att analysera och åldersbestämma bergartsprover från Brooks Range och jämföra resultatet med landmassorna runt Arktiska oceanen, kan vi se vilka landmassor som en gång i tiden satt ihop.

I den här delen av den Arktis finns väldigt få invånare och infrastrukturen är mycket begränsad, därför är det en stor utmaning att fältarbeta i dessa områden. Under sommarens fältarbete besökte vi två platser som var belägna mellan två floder. Vi släpptes av med pontonflygplan vid två olika sjöar och vandrade upp i bergen för att kartera, samla in stenprover och mäta strukturerna i berget. Vi har utfört tidigare expeditioner på andra platser i det cirkumpolära området, och den samlade datan kommer att ge en detaljerad bild av landmassornas placering innan Arktiska oceanen öppnades.

Analyser görs hemma i labbet där vi har utrustning för att krossa sten och plocka ut de mineral vi är intresserade av för att fastställa stenarnas ålder och härkomst. De preliminära resultaten tyder på att Arktiska oceanen öppnades i minst två steg där Brooks Range mest sannolikt suttit ihop med Kanadas arktiska områden. De delades under den geologiska epoken äldre jura för 176–200 miljoner år sedan då de öppnades som ett blixtlås motsols i förhållande till dess nuvarande placering. Detta är en arbetshypotes som måste undersökas ytterligare med prover från västligaste delen av Brooks Range.